Det är ett ganska stort pressuppbåd som samlats i skogen vid Tibro motorstadion för att bevittna Anders Erikssons comeback på motorcykeln efter den allvarliga olyckan i Finland i fjol. Eriksson själv är lite nervös, men det släpper så snart han kommit upp på Husqvarnan och han får köra några varv i skogen. ”Du kan inte ana så roligt det här är. När jag såg honom där på intensiven i Finland trodde jag aldrig att den här dagen skulle komma så fort. Jag är så glad att jag nästan gråter”, säger pappa Hans. Snart hörs också ett högt tjoande och Anders mamma nickar förnöjt. ”Nu tjoar han precis som han brukar”, säger hon. Efter testrundan som varar i en kvart så är journalisterna nyfikna på hur det kändes. ”Det var helt otroligt bra, jag blir lite andfådd, men knäet känns helt underbart, det gör inte ont någonstans. Men jag hade ingen aning om att man kunde tappa så mycket muskler i fingrarna”, säger Anders och har svårt att hålla glädjetårarna borta. Efter olyckan tappade han 14 kilo i vikt, kroppen tog rejält med stryk då Eriksson bröt nyckelbenet, handleden, lårbenet och krossade knäskålen och stortån. Ännu är det 4 kilo kvar till den matchvikt han hade innan skadan, men han ser bara framåt. Trots ett tungt bakslag då knäleden blev infekterad och Eriksson tvingades till både operation och sjukhusvistelse, har han hållit humöret uppe och nu känner han att rehabträningen börjar ge resultat. ”Jag behöver jobba med konditionen och rörligheten i knäet, men om en månad kan jag nog vara redo att köra en mindre tävling”, säger han. Genast blir han erbjuden att delta i Hjo MK:s Kräftracet den 19 augusti. Om Eriksson står på startlinjen då återstår att se, det finns fortfarande mycket att jobba med även om han nu börjar lägga in mc-åkning i träningsschemat. ”Under den här tiden har jag ju stött mig på mitt friska ben. Nu jobbar vi på att jag ska kunna använda det andra också, så att jag hittar tillbaka till min ursprungliga balanslinje och inte överkompenserar när jag sitter på cykeln”, förklarar han. Men känslan fanns där onekligen, och det är ingen tvekan om att det var ett stort kliv framåt för Anders Eriksson att köra den korta slingan. Snart kan nog den svenska enduropubliken få glädjen att se världsmästaren köra på hemmaplan igen.

av: Johanna Mörtberg