Big Ben i London. Colosseum i Rom. Eifeltornet i Paris. Akropolis i Atén. Listan över sevärdheter i storstäder kan göras oerhört lång. Svensk Motorsport tänkte nu göra den ännu längre genom att placera Bananpiren i Göteborg om inte på världskartan så i varje fall i en atlas över Europa.

Ordspråket ”Om publiken inte kommer till sporten måste sporten komma till publiken” är ingen klyscha – det är fakta. Nu lider inte STCC av tomma läktare men 38 000 åskådare som de hade under dagarna två i Göteborg kommer de aldrig att kunna skrapa ihop vare sig på Gelleråsen, Ring Knutstorp eller Sturup.

Men succén med stort S fullbordades inte bara av det massiva publikintresset. Hela arrangemanget kan ringas in i ett inferno av lovord. Förarna gjorde mer än tummen upp för banbygget. Faciliteterna fick dito betyg av såväl publik som den stora skaran journalister som besökte detta historiska gröna stadslopp. Storbildsskärmar petar vi in som ytterligare ett pluspoäng i kanten. Men vänta, jag är inte klar än.

De rappa och kunniga funktionärerna imponerade lika mycket som det var ett smart drag att ta in Fredrik Belfrage som duktig bisittare bredvid de vanliga kommentatorerna. Ur Svenssonperspektiv ställde han frågorna som kanske var en självklarhet för den inbitne racerfantasten men som blev till mycket stor nytta för Olle, Nils, Karin och alla de andra som inte är så insatta i motorvärlden.

Självklart tar det tid att smälta denna underbara smällkaramell och än längre tid lär det ta för riddarna kring det runda bordet i STCC:s styrelserum att analysera hela arrangemanget i sin helhet – de ekonomiska siffrorna inkluderat.

Normalt sett brukar succéer ge ringar på vattnet. Nu vågar jag inte riktigt vara överoptimistisk då motorsporten inte riktigt tillhör facket – i var mans mun - men visst kittlar tanken att vi inom snar framtid även skulle kunna få ta del av STCC-lopp i låt oss säga Stockholm, Köpenhamn, Helsingfors och Oslo. För med tanke på utfallet i Göteborg låter det inte som en utopi längre utan som något som mycket väl skulle kunna bli verklighet inom snar framtid. Snacka om ballt.

Kastar man ett getöga i agendan poppar det just nu upp stortävlingar i Sverige. Två av dem inom mycket kort varsel och dessvärre under samma helg. Jag är fullt medveten att vi inte lär få se 38 000 åskådare besöka motocrossens VM-deltävling i Uddevalla första helgen i juli. Men det kommer att bli en publik succé – det blir det alltid - trots saknad av både blågula framgångar och svenska profiler. Skulle personligen tro att vändkorsen slutar snurra vid 26 000 vilket är gott nog, men det skulle kunna vara bättre.

För jag förstår inte riktigt varför krocksituationen som nu uppstår för fyrtioelftegången alltid måste infinna sig. Som jag nämnde, samma helg men bara 27-28 mil fågelvägen från Uddevalla, körs nämligen EM i Rallycross i Höljes. Ett folkligt och festligt arrangemang som satsar på att nå 25 000 åskådare. Något som med rätt väderförhållanden inte torde vara någon omöjlighet. Frågan är vad de båda arrangörerna skulle kunna uppnå om inte krockkuddarna automatiskt alltid ska lösas ut i början av juli. Att tvinga inbitna motorsporälskare att välja mellan två och fyra hjul i stället för att låta dem ta del av två storslagna fester kan inte anses som något annat än fruktansvärt olyckligt och oerhört tråkigt.