Vi träffas en gång varannan månad. Det gamla trogna grabbgänget där flera av oss lärde känna varandra redan i grundskolan. Vissa av de andra slussades in via det framgångsrika innebandylaget De Mutbara som regerade i korpserierna.

Det började egentligen som en herrklubb men när den kulinariska matlagningen gick lite överstyr och mördegsinbakade oxfiléer med svårstavade tilltugg tog överhand valde vi att lägga våra sammankomster till väl utvalda pubar i Stockholms stad.

Där slår vi våra kloka huvuden ihop och diskussionsämnena är oftast lika breda som våra svångremmar. Senast hann vi knappt svinga en bägare maltryck förrän flertalet spydde galla över det heta ämnet skvallersidorna i kvällstidningarna. Eller nöjesdelen som de behagar kallar dem.

Efter att alla hade sågat skvallret vid fotknölarna var det bara till att räcka upp handen för att få en syl i vädret. Taktiskt valde jag här att vinkla in samtalet på ett parallellt gående sidospår. Alla är vi nämligen mer eller mindre intresserade av skvaller, menade jag, bara det handlar om rätt sak.

I grabbgänget bryr vi oss inte det minsta om i fall sångerskan Amanda Jensen, som för övrigt har en underbar pipa, blir årets Lucia eller inte. Vi vill heller inte vika en enda sekund åt något frosseri kring att avdankade Kicki Danielsson återigen har försökt banta eller kört på fyllan.

Har Paris Hilton löpt amok mot någon närgången fotograf – vi bryr oss inte, men det gör uppenbarligen många andra, för skvaller säljer, det vet vi.

Att locka mina vänner att läsa skvaller är enkelt. Gör som en kvällstidning – måla pappret i rosa och fyll den med fotboll. Om det hade handlat om ”silly season” i den högsta ligan i den brittiska fotbollsligan Premier League, ja då hade hälften av mina kamrater lubbat i väg till Pressbyrån nästan lika snabbt som en sprinter av världsklass.

Enkelt summerat – vi vill ha skvaller – men vi vill ha rätt skvaller, det vill säga skvaller om saker som intresserar oss. För mina vänner handlar det om Stoke, Chelsea, Arsenal, Manchester United eller stackars Leeds, ett gammalt klassiskt storlag som numera lirar i en betydligt lägre serie.

För oss med bensin i blodet handlar det om exakt samma sak. Hur blir det egentligen med rallyföraren Calle Ward och hans satsning? Vad händer med Mattias Ekströms styrning om han inte vinner DTM för tredje året i följd?

Vad kommer Alx Danielssons tester att leda till? Vilka stannar och vilka kommer att byta klubb i speedwayens elitserie?

Kan Volvo eller Chevrolet komma starkt i STCC nästa år?

Det finns många saker att skvallra om och många som vill läsa om det.

Listan kan nästan göras oändligt lång och att få suga på karamellen med den grumliga kristallkulan framför sig och ur sitt eget perspektiv ana ett vinnarspår kan vara en obeskrivlig njutning.

För håll med om en sak, visst kittlar det mer att få hoppas, tro och kanske analysera lite i stället för att bara ha med resultat och fakta att göra.