Trick or treat, eller som vi säger i Sverige, bus eller godis. Vi har nyligen lämnat Allhelgonhelgen bakom oss. Följer man den amerikanska trenden ska man då traditionsenligt klä sig i svart kåpa, bära på en orange pumpa och ha en skräckinjagande mask på sig, för att sedan skrämma slag på grannarna eller råna dem på sötsaker.

Jag hade lyckan att fira denna helg på andra sidan Atlanten i celebert sällskap. Det var den forne motocrosstjärnan Ron Lechien som bjöd med mig på ”Monsters of Motocross”, en fest med ett par hundra gäster, tillägnad USA:s första motocrossvärldsmästare Brad Lackey. Nu såg jag ingenting skrämmande med festen, däremot ser jag något skrämmande med sporten motocross i sig.

Nyligen erbjöds ett stort VM-stall 150 000 euro för att ta med en helt okänd ryss i sitt team. Teamchefen, som skulle kunna ha stoppat stora delar av summan i egen plånbok, avböjde erbjudandet.

Jag är däremot övertygad om att alla parter inte kommer att agera som han gjorde. Med tanke på de nya reglerna inom VM-cirkusen där promotorn Youthstream ska utse ett antal wild card till varje deltävling kommer feta plånböcker att öppnas och fingrar ses emellan.

Jag minns för ett par år sedan när Kneipp KTM var ett av stallen i VM. Sonen till teambossen hade en plats i MX2-klassen och tro mig, det var en sorglig syn. Det jag oroar mig för är att detta scenario kommer att upprepas inte bara vid ett tillfälle utan vid flera.

Titta bara på dansken Nikolaj Larsen som nyligen köpte in sig för en halv miljon kronor. Men utan prispengar kommer troligtvis hans säck med mynt bara att sina, sina och åter sina. Hade han varit en fransman hade hans förhandlingsläge varit i en helt annan situation.

Om denna diktatoriska arbetsmiljö kommer att fortskrida kommer massflykten till USA, i ett sista försök för utövarna att livnära sig på sporten, bli ett faktum. Vi utvecklar nämligen inte sporten, vi tar död på den.