Efter en välbehövlig semestervecka på varmare breddgrader, utan tillstymmelse till motorsport landade jag i helgen återigen på svensk mark för att tämligen omgående fastna i tv-soffan där jag tog del av sammandraget från rally-VM i Wales.
Det gladde mig att PG Andersson tangerade sitt personbästa med en ny femteplats då detta kan komma att vara guld värt när förhandlingarna om framtida kontrakt snart drar i gång.
Men hur mycket jag än lät mig imponeras av PG och de andra förarnas skicklighet på de ishala och leriga vägarna var det två andra motorsporthändelser som fick mig att fundera på vad som egentligen är heligt.
Under min korta frånvaro från kontoret har nämligen F1-mogulen Bernie Ecclestone lagt fram förslaget att antalet GP-vinster ska vara avgörande när F1-kungen ska krönas – inte inkörda poäng. Okej, poängen med det hela bör bli att man inte ska ligga och bevaka en eventuell andra- eller tredjeplats, fast samtidigt – varför överhuvudtaget rulla i mål som trea när poängen ändå inte har någon betydelse?
Idén kan måhända vara ett embryo till en framtida förändring bara den inte blir så drastisk att endast vinster räknas.
Efter fyra säsonger som knatteförare och 23 säsonger i elitserien för Indianerna kommer Henrik ”Henka” Gustavsson att köra för Rospiggarna nästa säsong. För mig känns det besynnerligt då han har klassats som en mer eller mindre odödlig indian med ett ”livstidskontrakt” hängande runt halsen.
Det är på Sannaheds oval som han har tagit skalp efter skalp och det var där han skulle stanna för evigt och till slut pensionera sig.
Men nu kunde inte lagledningen garantera 38-åringen en plats i förstauppställningen och då gällde tydligen inga oskrivna livstidskontrakt längre. Att den evige indianen ”Henka” nu sent om sidor rör på sig och sänder ut röksignaler från nya hemmaarenan Orionparken är hans sak men ingenting kommer att vara sig likt längre.
Ingenting är längre heligt.