Dagens stora internationella F1-stjärnor - Kimi Räikkönen, Lewis Hamilton, Fernando Alonso har en sak gemensam med gårdagens stjärnor – Michael Schumacher, Ayrton Senna och Alain Prost. Samtliga inledde sina racingkarriärer i unga år i karting. Också i Sverige har kartingen fungerat som en plantskola för unga talanger. Men så har det inte alltid varit. I Svenska Bilsportförbundets första regelverk fastslogs det att körkort var ett krav för att få lösa tävlingslicens.

– De flesta av oss som höll på de första åren var i 20-25-årsåldern, säger Leif Radne.

Som så mycket annat har kartingen sitt ursprung i USA. Enligt den officiella historieskrivningen var det amerikanen Art Ingels som uppfann den första gokarten 1956. Succén var snart ett faktum och kartingintresset spred sig som en löpeld över den nordamerikanska kontinenten. Det tog inte många år innan flugan hittat till Europa.

1960 kan man säga att den första gokarten kom till Sverige. Men den kallades inte för gokart utan det kallades för speedcar. I tidningen Teknik för alla publicerades ritningar och det var många som hängde på och byggde egna kartar. Men, det gick väldigt fort över, säger Leif Radne, som hörde till den skara som snabbt anammade flugan från väst.

Pionjärårens primitiva hemmabyggen försågs till stor del med begagnade motorcykelmotorer på cirka 200 kubik. Leif Radne var inget undantag.

- Själv använde jag en 175 kubiks motor från en Lambrettaskoter. Men ganska snart kom det specialtillverkade gokartmotorer från Italien (Parilla, Saetta, Komet, Montesa, Guazzoni) och de var överlägsna allt annat.

1962 invigdes landets första gokartbana i Laxå. Samma år gjorde Ronnie Peterson entré i SM-sammanhang, där det blev en silvermedalj för 18-åringen från Örebro.

– Man såg direkt att Ronnie hade något extra, säger Leif Radne.

Förutom att Ronnie Peterson var en förartalang utöver det vanliga – tre SM-guld, två SM-silver och ett SM-brons plus ett knippe pallplaceringar i EM- och VM innan han lämnade kartingen för formelbilsracing – var hans pappa Bengt Peterson en skicklig mekaniker.

Bengt konstruerade flera kartingchassie under namnet Robardie. Grundkonstruktionen i hans ram såg förenklat ut som ett stort A. I princip lever den idén som snabbt kopierades flitigt, kvar än i dag, säger Leif Radne som gav upp sin egen kartingkarriär 1968 för att koncentrera sig på det som i dag har utvecklats till familjeföretaget Radne Karting.

Under de senaste 40 åren har Leif Radne själv dragit sitt strå till kartingsportens utveckling genom flera innovativa tekniska lösningar. Han har också på nära håll sett svenska stjärnor både tändas och släckas. När Svensk Motorsport ber Leif Radne ranka Sveriges fem största kartingtalanger genom tiderna misslyckas han dock. Trots, eller kanske tack vare, att sonen Stefan och kartingoraklet Leif ”Leffe” Lindmark blandar sig i rankinglistans utseende stannar den på tre namn. Odiskutabel etta på trions lista blir Johnny Mislijevic som 1996 krönte en lång och framgångsrik kartingkarriär med både EM- och VM-guld i Super A. Tvåa på listan blir Ronnie Peterson tätt följd av Lasse Forsman.

– Engelsmannen Mike Wilson vann sex VM-guld under 1980-talet. Bakom honom knep faktiskt Lasse tre andra- och två tredjeplatser, säger Leffe Lindmark.

Några fler namn kan inte Leif, Stefan och Leffe enas om. Kandidater saknas inte, men att ranka olika tidsepoker och klasser visar sig lättare sagt än gjort. En sak är säker. Diskussionen kunde lika gärna handlat om nomineringar till svensk racings ”hall of fame”.

– Leif ”Putt” Larsson blev en av våra första världsmästare genom tiderna. Han blev dock fråntagen sin titel efter en rättegång vid en fransk domstol i Paris. Det var den italienske multimiljonären Felice Rovelli som stämde Larsson och Rovelli fick rätt, säger Leif Radne.

Larsson deklasserades till andra plats medan italienaren tilldelades VM-guldet.

1960-talets stora namn jämte Ronnie Peterson var Gunnar Nilsson, som också nådde F1, och Thomas Nilsson. 1970-talets var det Leif Larsson som stal rubrikerna, utmanad av Lasse Forsman, Stefan ”Lill-Lövis” Johansson och Steven Andskär.

På 1980-talet vann Pontus Strid ett 40-tal tävlingar på raken i miniklassen. Men mest namnkunniga i förarna idag från den tiden är Fredrik Ekblom och Richard Rydell som tampades en hel del med Joakim Ward, numera framgångsrik stallchef för Ward Racing.

1900-talets sista årtionde visade två tjejer, Lotta Hellberg och Marie Radne, framfötterna på den internationella arenan. Stockholmaren Milton Ryttarbris flyttade till Italien där han under flera år livnärde sig på kartingen. På 2000-talet är det hittills två kartingförare som stuckit ut lite extra – Rickard Göransson och Robert Dahlgren.

Dock finns det ingen regel utan undantag. Det finns, påpekar Leif Radne, racingförare som lyckats skapligt senare under karriären trots att de inte var några kartingess. Bland annat Mattias Ekström och Kenny Bräck.