Björne Carlsson har fått en rejäl dos åkglädje sedan han fått börja köra på sin nya nollnia. Visserligen är det bara en 450-kubikare, 570-maskinen håller fortfarande på att drillas hos ingenjörerna i Österrike, men ändå. Carlsson gled raskt i väg över de småländska stenarna och skaffade sig så småning om ett grepp om ledningen. Men Ljunggren var inte långt efter.

- Det gick bra på de första två sträckorna, fast jag gjorde en vurpa direkt på morgonen. Sedan måste jag ha slöat till mig lite, för Björne ökade och gick ikapp och förbi. Då trodde jag att det skulle bli svårt att slå honom, säger Joakim Ljunggren.

Teamkompisen såg väldigt stabil ut, men så kom några missar för Carlsson.

- Jag hade lite strul på SS1, det var några motionärer som vurpat och låg i vägen. Jag tappade väl inte så mycket på det, men sedan blev jag stressad själv och körde lite för fort och vurpade två gånger. Det tappade jag säkert 40 sekunder på, säger Carlsson som trots allt ledde med 19 sekunder inför den sista sträckan.

Då slog Ljunggren till med en kanontid.

Carl-Johan Bjerkert var glad trea.

- Det känns nästan lite tråkigt att slå Björne, för han ledde stort i mitten. Han har hjälpt mig så mycket också med inställningar och allt, så han hade varit värd att vinna, säger Ljunggren.

Men Carlsson verkar inte särskilt bekymrad över förlusten.

- Det är klart att det känns lite bittert att förlora med fem sekunder, men jag skiter egentligen i om jag blev etta eller tvåa. Det var jätteroligt att köra hoj i dag, det var det viktigaste, säger han.

Husabergsduon var i en klass för sig. Trea blev Carl-Johan Bjerkert. Även om han var drygt sex minuter bakom Carlsson så lyckades han sätta snabbaste sträcktid två gånger. Ett skönt kvitto på att kapaciteten finns där trots att Bjerkert fått merparten av vårsäsongen spolierad av efterhängsna infektioner och variga bölder.

- Jag mår mycket bättre, även om jag har kvar lite av besvären i stjärten fortfarande. Det känns att jag missat mycket träning, men det var skönt att jag studsade rätt idag på hemmaplan, säger han.

Fredrik Georgsson trivdes bland stenarna. "Det kunde inte ha gått mycket bättre."

- Jag gillar ju sten, men det var svårbemästrat idag på grund av regnet. Det var väldigt halt. Jag har inte kört sönder en pinnal och det känns väldigt skönt att vinna, säger Georgsson.

Niklas Gustafsson fick finna sig i att bli tvåa, en knapp halvminut efter. Trea blev Torbjörn Bäck, men trots den framskjutna placeringen var Gustafssons teamkamrat långt i från nöjd.

- Det känns som om jag bara vill lägga mig ner och lipa, jag är helt kass på att köra i det här. Jag känner mig som en nybörjare. På sista sträckan körde jag fast två gånger på 500 meter och då kändes det som om det hade varit bättre att bara ställa cykeln och gå, säger han.

Läs fler artiklar från Vimmerby-SM

Tvåtaktaren tog Berg till segern

Eriksson bröt efter allergireaktion