Han kommer en kvart för sent, ber så mycket om ursäkt samtidigt som han artigt hälsar oss välkomna till KTM:s gigantiska trailer. Han vänder sig om till en kvinna i personalstyrkan och ber om en kanna te samtidigt som han undrar hur lång tid intervjun kommer att ta.

Vi vänder på frågan genom att i ödmjuk ton fråga hur lång tid vi får och han svarar med glimten i ögat – så mycket tid ni önskar. För när det vankas diskussioner runt träning då kan man frigöra inte bara minuter utan även timmar hos en hett eftertraktad man som Stefan Everts – världens genom tiderna bästa motocrossförare, i varje fall på europeisk mark.

Som han själv uttryckte det, hände något när han var vid 16-års ålder. Så långt hade han haft drömmen att bli världsmästare. Men det var nu drömmen inte bara blev en tanke – det var vid denna tidpunkt som han förstod att han kunde bli bäst. Ett ess i rockärmen hade han som bekant i sin fyrfaldige världsmästaren till far, Harry Everts, som fungerade som klok och kunnig vägledare.

– Handlingsplanen stod min far för. Han visste vad som krävdes för att bli världsmästare, säger Stefan samtidigt som han vinkar glatt till några förbigående.

Everts sticker sedan inte under stol med att han har blivit tufft coachad men aldrig kritiserad, vilket bland annat har medfört mental hårdhet.

– Pappa har alltid haft racingförståelse och hans erfarenheter har många gånger varit tungan på vågen i min karriärklättring, avslöjar Everts.

– Jag har haft förmånen att vara omgiven av rätt personer. Till exempel har ansvaret för min fysiska utveckling legat på min tränare, och min läkare har även han varit insatt i sporten. Att vara omgiven av personer med rätt kunskap skapar förutsättningar att lyckas.

Men även om vi kan rabbla framgångar med VM-titlar, GP-segrar och diverse svårslagna rekord har även Stefan Everts haft sin beskärda del av motgångar och då menar vi inte skador. Vi kom nämligen in på motivation – något han tycks ha haft gott om. Han skruvar på sig lite och erkänner nästan lite blygsamt att även han har haft stunder då han bara har velat lägga handskarna på hyllan för att göra något helt annat – som exempelvis säsongen 1995.

– Jag var oerhört besviken när jag blev tvåa i 250-VM 1994. Jag förväntade mig så mycket mer av mig själv vilket ledde till att ett mindre misslyckande stal mycket energi. Jag gjorde ett uppehåll under ett par månader och hade faktiskt inga som helst tankar på att återvända till motocrossen, erkänner Everts.

Det var hans tränare som uppmanade honom att nu var det dags att snöra på sig löparskorna – nästa säsong var trots allt inte så vansinnigt långt borta.

– För mig gällde det att mentalt gå vidare, att ha en strategi. Jag utvecklade min körstil och detta i sig skapade motivation samtidigt som jag inte hade lika höga krav på mig själv längre, förklarar han.

1995 vann han sin första titel i 250-klassen. Nog sagt – motivationen och glädjen att sitta upp på cykeln hade infunnit sig igen. Han svävar sedan ut i diskussionen och börjar förklara vad som har varit viktiga element för honom när det gäller att finna optimal balans.

– Det gäller att hitta rätt grej för just dig och inte bara gå i andras fotspår. Exempelvis kunde jag inte löpträna innan frukost. På så vis är det viktigt att lära känna sin kropp och hur man reagerar morgon, middag och kväll, förklarar Stefan.

Han menar även på att det går exempelvis inte att lägga samma mängd träning på en 15-åring som på en 20-åring.

– Men själva ambitionen att bli bäst måste komma inifrån. Det krävs hårt arbete, vilja, motivation och kunskap om att tänja på gränserna. Det handlar helt enkelt om att våga vara banbrytande. Ni skulle bara veta hur många 45 minuters pass jag har kört mot klockan för att trigga mig själv att köra fortare och fortare. När jag lade en säsong åt handlingarna kunde jag summera ihop 1 000 pass i träningsdagboken, poängterar Stefan bestämt för att sedan flina lite triumferande.

Att hård och seriös träning är A och O går inte att förbise. Men finliret kan också vara skillnaden mellan succé och fiasko.

– Det är viktigt att lära känna sin kropp, att förstå skillnaden om kroppen känns sliten, om du är trött eller bara less på grund av all träning. Det viktiga för en motocrossförare är den lokala och den centrala kapaciteten, det vill säga muskeln blir bra på det den tränar. Själv har jag aldrig kört bänkpress eller liknande övningar utan mer cirkelträning som påminner om motocross i en form av start, accelerera, slå på, vila, slå på och så vidare. Sedan har jag tränat mycket trialåkande och lagt ner oerhört mycket tid på konditionsträning, säger Everts och fortsätter:

– Även kosten är oerhört viktig för att få rätt balans i träningen. För att orka träna mycket krävs god kosthållning. Det går inte att äta rätt bara inför och under en tävling. För att vara på topp och få kvalitet i det man gör krävs balans i kosten hela tiden. Med tiden lär man sig hur kroppen reagerar och slarvar man med maten känner man snabbt att man inte återhämtar sig tillräckligt snabbt som man borde ha gjort, förklarar Stefan.

Vi försöker sedan med alla medel att pumpa honom på information om hans egna fysvärden. Men plötsligt slingrar han sig likt en orm och menar på att några VO2-maxtest har han aldrig gjort. Där¬emot avslöjar han att han utfört en mängd mjölksyretest, fettmätning samt blodanalys för att kontrollera mineralvärden i kroppen. Om han nu skulle ha gjort ett VO2-maxtest så skulle nog hans värden ligga runt 80–85, anser han själv. Nu lät han dock detta förbli en form av – hit men inte längre. I stället ville han klargöra en sak, en gång för alla.

– Jag hade talangen, det erkänner jag. Men hade jag inte jobbat så hårt som jag har gjort hade jag aldrig vunnit tio individuella VM-guld. Kanske en, två eller tre gånger men aldrig tio. Jag ville verkligen visa för mig själv, och alla andra för den delen, att jag kunde vinna igen, säger Everts.

När samtalet glider över till förarna som han coachar i dag är Stefan säker på sin sak.

– Jag har svårt att tro att någon av förarna som kör i dag kommer att vinna VM tio gånger. I dag kan jag se många talanger men de ger upp alldeles för lätt. Sedan är det många som tröttnar på det man gör. Som motocrossförare är man ständigt på resande fot, den mentala pressen är tuff och så fortgår det från dagar till veckor till månader och år, säger Everts.

Han menar även att i dag lockar också den amerikanska marknaden, framförallt för den yngre generationen. Han drömde själv om att åka dit tidigt på 1990-talet, men det blev aldrig så och det är uppenbarligen inget som stör honom i dag.

Stefan Everts blev trots allt individuell världsmästare tio gånger och det kan ingen ta ifrån honom. Om han nu i sin nya sits kan överföra sin kunskap och sina hemligheter till adepterna i KTM-stallet återstår att se. Kan det bli tio titlar till&

Maximal syreupptagning vo₂ max

Vår maximala syreupptagningsförmåga, VO₂ max, uppnås när vi inte längre kan öka syreupptaget trots att arbetsbelastningen på stora muskelgrupper ökar, det vill säga vår maximala aeroba kapacitet.

Syreupptaget mäts i mängden syre som konsumeras i liter per minut (liter O²/min).

Testvärde är värdet på vår kapacitet i förhållande till kroppsvikten. Det talar om hur mycket syre som kan transporteras ut till den aktiva muskulaturen och mäts i milliliter.

(ml O²/kilo kroppsvikt/minut). Ju högre värden desto bättre kondition vilket ger snabbare återhämtning.

Central kapacitet: hjärta, lungor, blod (hemoglobinhalten).

Lokal kapacitet: muskler, nervsystem, mitokondrier, kapillärer, enzymer.