Han kommer tio minuter för sent till intervjun, sträcker fram handen, och ber om ursäkt. Andrew Short är precis lika hövlig som första gången jag träffade honom i Las Vegas för fem år sedan.
Lugn och tillbakadragen anser han sig själv vara – i varje fall vid sidan av banan.
– Jag är väldigt tystlåten och djupt koncentrerad timmarna innan race. Jag har min egen del i bussen och där vill jag helst vara för mig själv och fokusera på vad jag ska göra. Den sidan av mig ser självklart bara mina närmaste, men de kan nog skriva under på att jag har en personlighet på banan och en annan utanför, säger Short.
Sedan ett antal år tillbaka tillhör Andrew Short den absoluta toppen i USA. På meritlistan finns ett silver och tre brons i den traditionella motocrossen samt ett silver och två brons inom supercross. Lägg sedan till två skalper i den prestigefyllda Shootout i Las Vegas där de bästa 125-åkarna från östra serien slår sig samman med de från väst.
Men trots alla framgångar är det är inte mycket som han har fått gratis. För att nå den stjärnstatus han har i dag har Andrew Short fått gå den långa, hårda vägen.
– Som ung var jag egentligen likadan som i dag. Jag var aldrig bäst utan jag har stegvis blivit bättre och jag har fått jobba hårt för att bli det. I min åldersgrupp var jag länge femma eller sexa, det var först vid 16-års ålder som fick jag ett lyft och något år senare började jag vinna stora tävlingar, förklarar Short.
Även om han hade stöd från Team Green Kawasaki redan vid 12 års ålder var det först som 16-åring som Short förstod att han kunde bli något. Vid den tidpunkten tog han hjälp av den forne hjälten Donnie Hansen.
– Han visade hur jag skulle träna och hur jag skulle förbättra tekniken. Samtidigt började jag ta lärdom från videofilmer och jag studerade verkligen noggrant hur jag skulle kunna bli bättre, säger Short.
På frågan om man verkligen behöver äta, skita och sova motocross för att bli bäst, svarar han med bestämd röst ja. Ett bevis på det var hans fem dagar långa, eller ska vi säga korta, semester efter säsongens slut i år då han tog med sig familjen till Hawaii. Efter några lata dagar på stranden var det bara att påbörja förberedelserna inför nästa mästerskap.
– Det är en så tuff sport och då går det inte att fuska. Ända sedan jag var 10 år har jag vikt mitt liv åt sporten. Jag var till och med så nördig som liten att jag läste crosstidningar på rasterna mellan lektionerna, säger han och ler.
Men trots ihärdig träning dag in och dag ut, år in och år ut har han aldrig varit bäst. Det är något han är medveten om och det får han leva med och att bli nummer ett i dagsläget ser han i det närmaste som utopi, vilket inte riktigt tillhör vanligheterna för en jänkare. Men han hade sin solklara förklaring till varför ettan på nummerplåten är vikt för någon annan och inte honom.
– ”Bubba” (James Stewart) är på en helt annan nivå, han rår jag inte på men det kan jag göra med Chad Reed. Jag har aldrig varit snabbast och jag kanske inte blir så mycket snabbare än vad jag är i dag men det finns alltid små detaljer som kan förbättras. Reed är mitt mål, det sticker jag inte under stolen med, säger Short bestämt.
En viktig detalj för en framgångsrik karriär som Andrew Short vill peka på är vikten av att vara hel. Sällan eller nästan aldrig har den 25-årige Texasbon varit allvarligt skadad.
– Mycket handlar om att vara vältränad och att träna rätt, men jag har heller aldrig tillhört den typen av förare som tagit risker och kört över min förmåga. Som jag påpekade tidigare tillhör jag inte de snabbaste förarna utan det är jämnheten som är min styrka. Vilda chansningar har aldrig varit min grej, påpekar Short samtidigt som han gärna vill poängtera hur lyckligt lottad han är som får ha sitt stora intresse motocross som välbetalt yrke.
Men som med allt här i världen finns det även baksidor med att vara en stor stjärna och ständigt vara på resande fot.
– Det blir inte mycket till ledighet och jag ser bara min familj tre till fyra dagar i veckan och det blev ännu värre sedan jag blev pappa till Emma för sju månader sedan. Då vill man gärna hem lite snabbare, förklarar Short och ser för en tiondels sekund ut att längta hem.
Hemma betyder numera Texas för familjen Short. Där har han och hustrun Jackie en gård med egen bana runt husknuten där de kan leva ett vanligt så kallat Svenssonliv. När han bodde i Kalifornien var det annorlunda.
– Motorsporten är stor i Kalifornien, i Texas är intresset tvärtom och där kan man lättare bara vara en i mängden, menar Short.
Nja, en i mängden lär nog Andrew Short aldrig vara. Men han är heller ingen man av stora ord. Han framhäver hellre de som stöttar och hjälper honom att nå sina mål – och nu är siktet inställt på att nå fram till Chad Reed och bli näst bäst i USA.
