Efter en tuff fajt med Mercedesföraren Jamie Green i Barcelona i slutet av september – som resulterade i att Mattias Ekström diskvalificerades – försvann i praktiken den tvåfaldiga DTM-mästarens chanser att försvara titeln.

Inför upplösningen av årets mästerskap toppas tabellen av Mattias Ekströms teamkompis i Audi, Timo Scheider. Den 30-årige tysken, som debuterade i DTM år 2000 och hittills har en sjundeplats i mästerskapet som personbästa, gjorde en blek insats i Le Mans med en sjätteplats. Av Audis fabriksförare var det Mr Le Mans, den åttafaldige 24-timmarsvinnaren Tom Kristensen (pole position), och Mattias Ekström, som tog säsongens tredje seger som lyckades bäst.

Du har ju varit i den positionen själv då du vunnit DTM-titeln två gånger, tror du att Timo Scheider börjar känna pressen så här i avslutningen av säsongen?

– Ja, det tror jag nog att han gör. Jag tror att han börjar känna lite press, men det är nog ganska naturligt.

För dem som inte vet hur tufft det är att köra ett DTM-lopp, går det att jämföra med något annat?

– Det är nog svårt att jämföra men jag har i alla fall puls på i snitt 170-180 slag i 70 minuter. Och det är självklart att det tar på kroppen. När man inte är helt frisk som i mitt fall här i Le Mans så blir det extra jobbigt.

Om du tittar på årets DTM-säsong som helhet, du inledde ju med en vinst på Hockenheim, så har det gått lite upp och ner. Vad är din förklaring?

– Nej, det är inte så mycket att säga om det. Jag har försökt så gott jag kunnat och försökt att få min körstil att passa så bra det går till vår nya bil. Men det är så, det är en konst att få till körstilen så att den passar bilen så gott det går. Och det är det som gjort att vi inte har fått till det riktigt. Det är samma sak med Tom Kristensen och Martin Tomczyk som också har lite problem med att bilen har blivit lite annorlunda i sin karaktär. Fortfarande går den jättesnabbt men det är svårt att pressa ut det där sista lilla när man inte får till bilen till hundra procent så att den passar ens körstil.

Du får inte så mycket uppmärksamhet i svenska medier, och i de fall du får det så är utgångspunkten ofta att det bara är för dig att ställa ut bilen och vinna. Riktig så enkelt är det kanske inte, tycker du att du – och DTM – får den uppmärksamhet ni förtjänar?

– Nej, men jag tror nog att det kanske inte handlar om hur svårt det är eller något sådant. Jag tror att det beror på att jag kör i en serie som inte tävlar i Sverige. Eftersom vi inte tävlar på några svenska banor så är det nog svårt att förklara för någon att man är värd uppmärksamhet när man aldrig tävlar på hemmaplan. Så det är nog mer därför. Om vi skulle ha några tävlingar i Sverige, och några fler förare från Sverige vore med, så skulle det garanterat få större plats i media. När DTM visades på svt så var det bra intresse ett tag. Men för att de ska hålla i sig lär vi nog vara fler som kör.

Ditt kontrakt med Audi löper ut efter finalen. Vart tar din karriär vägen härnäst?

– Det stämmer bra. Jag håller på och pratar och diskuterar men än är inga beslut tagna.

Du har snart avverkat din åttonde säsong i DTM och du har vunnit mästerskapet två gånger. Under din sejour har du aldrig varit utanför topp-tio. Känner du någonstans att du börjar bli mätt på DTM och skulle vilja testa på något annat?

– Det är alltid så där, men det är så svårt att hitta något bra alternativ. DTM är ändå en av de bästa serierna man kan köra när det gäller standardbilsracing. Att få jobba för Audi är som en dröm. Jag tror att alla racerförare – om du frågar någon hemma i Sverige – om det är någon som skulle vilja byta med mig så tror jag faktiskt inte att du hittar någon som säger nej. Då förstår man också att jobbet jag har är rätt så eftertraktat.

Du menar att det finns de som skulle ge sin högra hand för chansen att ersätta dig?

– Jag vet inte om de skulle ge sin högra hand. Men om du skulle ringa till tio svenska racerförare efter den här intervjun och fråga om de vill byta så tror jag att majoriteten skulle säga ja. Det finns inte så många ställen som är bättre. Där serien är bättre än DTM och man får jobba med en biltillverkare som ger max för motorsporten. Det är liksom som en dröm. Jag kan inte säga något annat.

Samtidigt är Audi involverade i andra grenar som tillexempel 24-timmars?

– Ja, och man håller på med en GT3-bil, det finns annat att göra med&

Det blir ett nytt reglemente i WRC 2010 – Super 2000 – och flera biltillverkare ryktas vara på väg in i rally-VM. Du gillar ju att köra rally?

– Ja. Men rallyvärlden har svåra tider de med.

Är det något du skulle kunna tänka dig att ta upp?

– Nej, inte rally, det känns som om det tåget har gått för min del.

Om man tittar på Red Bull, en av dina största sponsorer, så har de ett finger med både här och där inom motorsport. Öppnar det några dörrar inför framtiden?

– Jag trivs jättebra med Red Bull också. Att få ha Audi som arbetsgivare, och Red Bull som sin största sponsor, det kan jag vara både stolt, nöjd, glad och tacksam för. Red Bull har gett mig många chanser. Tillexempel har jag kört rally-VM i grupp N och i WRC. Jag har fått prova mycket roliga saker genom dem.

Red Bull är också djupt insyltade i Nascar?

– Ja, de har ett Nascar-team och de har två Formel 1-team. Jag tycker att, man kan säga vad man vill, men Red Bull är ett företag som driver motorsporten hårt i sin marknadsföring och det får alla inom motorsporvärlden vara tacksamma för.

När vi ändå är inne på Formel 1, det en hel del F1-förare genom åren, bland annat Mika Häkkinen och nu senast Ralf Schumacher, som provat på att köra DTM. Men det är ingen av dem som direkt rosat marknaden vilket får en att undra, hur svårt är det egentligen att köra en DTM-kärra?

– Jag är nog inte rätt kille att ställa den frågan till. För numera känns det nästan som att jag är inväxt i en sådan här bil. Men, det kräver sin man. Det som är konstigt i DTM, egentligen, är att det skiljer så lite tid från att se det ser bra eller dålig ut. Det är ofta det som alla glömmer att, som på kvalet i Barcelona - där kvalade jag sexa en och en halv tiondel från pole position – då kommer alla fram och frågar en: ”du hade en dålig dag idag”. Och så är man en och en tiondel för långsam. Det kan få en att ibland nästan sätta sig ned och titta och fundera på om man är helt talanglös som förare. För i DTM kan man säga att, så sågad som man generellt blir av media av fans och publik när du inte har framgång. Så hårt sågad tror jag inte att du blir någon annanstans.

Gör det samtidigt mästerskapet till en ännu större utmaning, eller?

– Ja tror, som jag säger, tidsdifferenserna är så små och man blir sågad på stubben om man inte gör det bra. Och jag menar, rätt eller fel det ska jag inte säga att det är, men det har blivit lite så att gör man det bra, ibland är det lite tur om man får de där hundradelarna på sin sida så får man en stjärna ena dagen och nästa dag är det becksvart i folks ögon. Men, då kanske man har gjort en bra dag ändå. Men det är så fruktansvärt tajt och placeringarna växlar du på så hårt. I stället för att du är femma när du har en dag som är sådär så är du bara tolva.

Race of Champions, är det ploj eller&?

– Jag tar det på allvar. De som jag tävlar mot där, det är inga förare som jag tycker att jag åker dit och försöker slå med en klackspark. Jag åker dit, jag tar det på allvar när jag väl sitter i bilen, och bredvid skrattar jag och har kul. Precis som jag gör här. Jag försöker njuta av vardagen.

Är det en rolig grej samtidigt att mäta sig med andra förare?

– Ja visst, det är kul att få träffa alla där. Och det är många som tittar på det. Det är ändå en tävling med mycket status. Jag kör i alla fall för att göra mitt bästa. Den som säger att den åker dit och inte kör det bästa de kan, den ljuger. Alla kör så mycket de kan. Det är av någon anledning så att varje år krockas, snurras och åks det av med någon eller några av bilarna och det är för att alla ger sitt yttersta och ger max av sin kapacitet.