Inne i Nynäshamns MCK:s klubbstuga diskuterar Svensk Motorsport och den sektionssansvarige Viveca Sylwan ämnet – vad som kommer att hända med den klassiska disciplinen sidvagnsmotocross.
För fem år sedan tog Viveca Sylwan över stafettpinnen från Olof Jardenberg. Sylwan tillträdde och hade massvis med idéer. Nu känner jag omgående att visionerna inte riktigt går hand i hand med hennes skötebarn. Även om Viveca Sylwan inte ger upp i första taget har nog uppförsbacken börjat tära på visioner och framförallt på tron om en hoppfull framtid.
– Vi kanske inte direkt har varit motarbetade men vi får hela tiden höra att klubbarna inte vill ha dit oss för vi kör sönder banorna, men om vi kan köra överallt kan väl
soloförarna göra detsamma, menar Sylwan bestämt.
Men det är hög tid att sluta vara naiv och i stället se sanningen i vitögat. Tider förändras och männi¬skors intresse likaså. Sidvagnscross må ha varit en publikdragande gren men numera lockar sporten bara till sig den allra innersta kretsen. När vi blickar ut över Enebybanan från uteplatsen återstår det elva minuter av tidskvalificeringen och det är bara tre ekipage som är ute och försöker förbättra sin position. Lite signifikativt för sporten i sig.
Längst fram har vi en världsledande duo i Henrik Söderqvist och Tobias Sylwan som i sina bästa stunder tar en pallplats i VM. Bakom dem kan bröderna Fagerberg få med sig ett par VM-poäng. Ytterligare fyra–fem ekipage håller hyfsat bra drag i trotteln. Resterande ser ut att köra på motionsnivå där far kör med son eller dotter som burkslav.
Elva ekipage körde SM-deltävlingen som Svensk Motorsport bevakade på plats. Ja, ni läste rätt – inte ens dussinet fullt.
– Det vore en katastrof om vi skulle bli degraderade till RM. Det får bara inte ske, menar Viveca Sylwan samtidigt som hon känner flåset i nacken.
Man pratar gärna om bristen på fixstjärnor bakom Henrik Söderqvist och Tobias Sylwan. Men under deras storhetstid ökade inte utövarantalet heller. Däri ligger alltså inte problemet, sporten har helt enkelt kört fast.
Vid sidan av de fyra SM-deltävlingarna finns det inte en enda inbjudningstävling och med facit i hand kördes dessutom ett SM i Danmark. Svensk Motorsport ville inte köra nageln rätt i ögat men vi har katastrofen mitt framför ögonen. Med blott tre tävlingar i Sverige kan nog ingenting växa.
– Jag hade fått Nobelpriset om jag hade svaret på hur vi ska växa och nå ut till dem som inte kör. Jag tycker att katastrof är ett för stort ord men helt klart är återväxten inte bra. Måhända blir det ett uppsving när Henke och Tobbe lägger av. Då kommer kanske fler att upptäcka att de kan bli svenska mästare, avslutar Viveca Sylwan i ett försök att greppa ett litet halmstrå.
Den som lever får se men jag är ytterst tveksam till att vi får se en markant ”baby-boom” inom sidvagnscrossen den närmaste tiden – snarare tvärtom.
