Det var massor med folk ute i Vimmerbyskogarna för att titta på årets upplaga av Novemberkåsan. På Borghults mosse stod åskådarna i flerdubbla led och stämningen var hög, särskilt under natten då pannlampor och eldar lyste upp novembermörkret.

Hemmaföraren Carl-Johan Bjerkert tog kommandot direkt, under dagvarvet var han snabbast på alla fem sträckorna.

- Jag försökte hitta ett tempo som passade mig. Efter dagvarvet ledde jag med två minuter, men det var inte nog för att man skulle kunna lägga sig på sofflocket. På nattvarvet fick jag starta tillsammans med Joakim Ljunggren och vi låg och drog ihop, säger Bjerkert.

Karlskogaföraren Ljunggren var alltså tvåa efter dagvarvet, en knapp halvminut bakom sig hade han teamkamraten Björne Carlsson.

- Jag kände mig inte så trött efter dagen. Jag började i lagom fart, jag hade Björne som stressade mig lite och fick mig att dra. Min plan var att ta in på Carl-Johan Bjerkert och sedan öka. På första nattvarvet så försökte jag rycka och jag körde om Bjerkert. Men jag fick strul med hjälmlyset som inte ville fungera och så fick jag stanna och meka med det och då körde han om mig igen, förklarar Ljunggren som hade ena hjälmlampan batteridriven och den andra kopplad till cykeln.

Husabergsföraren hade trassel med den batteridrivna lampan och vid några tillfällen hoppade även kabeln till den andra hjälmlyktan loss, varpå Ljunggren blev helt utan lyse på huvudet.

Men det var inte bara lite mekaniskt krångel som ställde till det för Karlskogaföraren.

- Jag fick så sjukt ont i händerna och handlederna under de fyra sista sträckorna att jag knappt kunde hålla i styret. Det gick så sakta att folk hade kunnat springa om mig. Jag var inte slut i kroppen, bara i händerna, men jag tappade orken och försökte bara bita ihop och ta mig i mål, säger Ljunggren som inte lyckades försvara sin fjolårsseger utan fick nöja sig med tredjeplatsen.

I stället var det Björne Carlsson som jagade Bjerkert. Och Carlsson såg bara starkare och starkare ut ju längre natten gick.

- Jag har kört lugnt för att inte ta ut mig och dra på mig mjölksyra tidigt. Jag har försökt spara på krafterna och ätit och druckit så magen stått rätt ut. Det har flutit på väldigt bra, men Bjerkert har kört fort, säger Carlsson som inte nådde ända fram utan blev tvåa.

Carl-Johan Bjerkert lyckades därmed hålla undan, segermarginalen blev två och en halv minut.

- På sista sträckan var jag lite nervös för Björne, men jag försökte hålla mig kall. Jag välte och låg och svarvade i en backe, men jag försökte tänka att om jag har problem så har Björne det med. Det känns fantastiskt att vinna, det var helt otroligt sånt liv det var ute i skogen, säger Bjerkert efter sin första kåsaseger.

Anders Eriksson var besviken över att ha missat fjärdeplatsen.

Strax bakom palltrion så hade Anders Eriksson och Fritz Andersson en gigantisk kamp om fjärdeplatsen. Andersson var fyra efter dagvarvet. Efter det första nattvarvet hade Eriksson tagit hand om fjärdeplatsen med två sekunders marginal. Men strax hade Andersson tagit tillbaka positionen.

- Jag var om ”Fritte” men jag tappade honom igen. Det blir nog svårt att ta igen det, men det är bara att försöka, sa Eriksson när två sträckor återstod.

Trots att Tibroföraren var snabbast av alla på den sista sträckan räckte det inte, Fritz Andersson var ändå 27 sekunder före och slutade därmed fyra.

I juniorklassen visade sig Fredrik Berg starkast, han var åtta och en halv minut före tvåan Viktor Karlsson.

Fredrik Berg var snabbaste junior och blev tia totalt.

- Det har gått bra idag trots att jag åkte själv ett tag och somnade till lite. Det här är inte mitt favoritunderlag, men jag hittade rätt tempo. Det var ganska tungt också i början på natten när man vet hur mycket man har framför sig, men jag är jättenöjd, säger Fredrik Berg.

Tvåan Viktor Karlsson kände sig också väldigt fräsch efteråt.

- Jag trodde inte att det skulle gå så här bra, jag har haft en del strul med lyset, det laddade inte ordentligt och kabeln hoppade ur så det blev helt svart. Sedan har jag fått lite tidsprick på dagen också, det var slarvigt. Men jag är nöjd efter omständigheterna.

En minut bakom Karlsson slutade Martin Larsson, Bollnäsföraren som drömt om att köra Novemberkåsan sedan han som liten sett kåsatävlingen i Falun.

Martin Larsson blev trea i juniorklassen.

- Jag trodde att det skulle vara mer slitsamt, men jag var väldigt trött i armarna. Mitt mål var att ta mig runt och jag åkte och tänkte att när jag nu äntligen får köra den här tävlingen så ska jag inte bryta för att jag blir trött, och det gick bättre än jag trodde att peppa sig själv.

En annan överraskning var sydafrikanen Kenneth Gilbert som fått nys om den klassiska tävlingen via damföraren Vanja Kollmann som även hjälpte honom att förbereda sig för tävlingen. Gilbert slutade femma i juniorklassen.

Av de 110 förare som kom till start gick 17 juniorer och 34 seniorer i mål.