Han har varit fullständigt överlägsen i SM här hemma. Men ute i den stora världen harvar Robert Gull långt bak i fältet. Trots att han bara är 17 år, har en enorm talang och en stor potential är ändå vägen fram till VM-titlarna lång och kanske redan nu körd.

Om det bara skulle handla om talang skulle Robert Gull kunna köra VM i 125-klassen redan nästa år. Trots att hans inhopp i VM i år inte varit speciellt lyckat (27:a på Assen) har har fått erfarenhet och lärt sig massor. Speciellt att vänja sig vid hur ett VM-team arbetar har varit en svår uppgift.

– Det är så mycket dataloggning och sånt som de kollar på hela tiden. När jag kom in och berättade vilka växlar jag ville ligga på för att det inte kändes bra utan hojen bara studsade omkring så svarade de bara att på dataloggningen ser det bra ut så vi ändrar nog ingenting, förklarar Gull och fortsätter:

– Man skulle köra på deras sätt. Jag ville bara gå ut och köra så mycket som möjligt men det funkar inte i längden på den nivån. Nu när jag ser tillbaka på det så skulle det gå mycket bättre när man vet deras rutiner. Det skulle också gå mycket bättre att förklara när jag vet att man ska känna efter och fundera hela tiden när man kör, konstaterar Robert Gull.

Tävlingarna i den tuffa tyska IDM-serien har också varit lärorika. Men det är inte talangen det faller på. Ekonomin är för tillfället Robert Gulls största problem. En satsning på VM skulle kosta omkring 3 miljoner kronor, pengar som inte finns.

Gull och hans far Anders jobbar hårt för att hitta sponsorer och samarbetspartners men en utlandssatsning i 125-klassen väcker inte nämnvärt intresse bland svenska företagare. Frustrationen är stor och Robert har funderat på andra alternativ.

– Man vet hur mycket man kunde prestera med körningen men man får inte chansen för att man inte har pengarna. Nu har vi ju kommit så långt vi kan med våra pengar. Redan nu känns det ibland att det går lite för segt, jag vet inte vad man ska göra. Jag tänker på Filip Backlundsom kör Pro Superbike. Kanske jag också borde köra där för att synas här hemma. Jag vet inte hur lätt det är att skaffa sponsorer till det men det är i alla fall hojar som man kan köpa och får köra på gatorna. Sen ger det mer för sponsorerna tycker man, säger Robert Gull.

Han är ensam på toppen i Sverige, men har ändå lagt märke till den nya supertalangen i 125-klassen, Eric Lindroth. Gull ser också många likheter mellan Lindroth och sig själv när han var i samma ålder. Men det finns också skillnader.

– När jag var i hans ålder hade jag inte samma drömmar som han. För mig var drömmen då att vinna junior-SM men han vill redan bli bäst i världen, förklarar Robert Gull.

De både supertalangerna känner varandra och de bor inte långt från varandra. De träffas ibland också utanför racerbanan när de åker dirtbike i grusgropar i Haninge. Gull tycker att Lindroth är ett framtidslöfte och ger honom följande råd.

– Det gäller träning och alla förberedelser. Det är lätt att bli bättre men då måste man göra små förändringar hela tiden. Det är så många som är duktiga men slöa. Fast dom vet vad dom borde göra, så gör dom ändå ingenting för att dom inte orkar, konstaterar Robert Gull.

Lindroth vill bli bäst i världen

Han blev tvåa i roadracing-SM i år, bara 13 år gammal. Nu planerar Eric Lindroth att att köra ännu bättre nästa säsong. Han låter sig inte påverkas av att kvalet till Red Bull Rookies cup falerade på mållinjen.

Att som 13-åring ha kört motorcykel i åtta år verkar egenligen helt absurt. Men det har Eric Lindroth faktiskt gjort.

– Jag sa till honom när han var tre år gammal att han får en crosshoj när han kan cykla vanlig cykel utan stödhjul. När jag gick till garaget för att skruva på stödhjulen och gick ut åkte han redan omkring på gatan på en annan cykel, berättar pappan Robert Lindroth.

Pappan höll sitt löfte och Eric fick sin första motorcykel, en Suzuki PV 50. Det blev mycket åka omkring på ängarna kring hemmet men snart byttes crosshojen mot en mini¬motohoj. Redan som 5-åring började Eric Lindroth tävla i minimoto¬klassen och satsningen var seriös från första början. Pappa Robert och sonen åkte i väg till Spanien på träningsläger.

Resultaten lät inte heller vänta på sig. Eric vann bland annat RM i minimoto och fyllde pokalskåpet i pojkrummet med massor av bucklor.

I år var det äntligen dags för en satsning på SM i 125-klassen för seniorer. För det krävdes en dispens från Svemo på grund av hans låga ålder. Men det krävdes också andra specialarrangemang för att han kunde ställa upp och tävla i SM. Lindroths Honda fick nio kilo bly insatt i ramen för att ekipaget med Eric på skulle nå upp till minimivikten i klassen. Skinnstället måste också specialbeställas från Spanien för att passa Erics kropp.

Trots sin bristande erfarenhet av att tävla i seniorsammanhang blev Lindroth ändå inte överraskad över sin silvermedalj redan under debutsäsongen.

– Jag trodde att jag skulle komma topp fem i SM. Men det blev bättre när jag kom tvåa. Jag var väldigt nöjd. Jag vill ju ändå bli bäst i världen och därför har jag högre mål än många andra, konstaterar Eric Lindroth.

Två veckor sedan var han nere i Kroatien för att träna och testa för sin hittils största utmaning, Red Bull Rookies cup. Förra helgen kördes nämligen kvalet till den internationella ungdomsserien på Estorilbanan i Portugal. Den prestigefyllda juniorserien körs i samband med MotoGP-tävlingarna på de europeiska banorna. Över 1 000 unga road¬racingförare sökte i år till cupen. Endast 31 nya förare kvalade in till de sista uttagningarna på Es¬torilbanan. Men konkurrensen i år blev för hård och dessutom lyckades inte Eric själv prestera sitt allra bästa under uttagningarna.

– Jag är mest besviken på mig själv. Jag fick inte upp farten tillräckligt snabbt i kvalheaten. Sen funkade inte åkningen bra. Men banan var riktigt kul och ganska lätt att lära sig, förklarar Eric Lindroth.

Trots att Eric inte klarade uttagningarna kan det ändå bli någon form av utlandssatsning. Pappa Robert Lindroth planerar att eventuellt låta Eric tävla i den prestigefyllda tyska IDM-serien. Men som vanligt handlar mycket om ekonomin.

Eric Lindroth jämförs ofta med en annan svensk roadracing¬talang, Robert Gull. De känner varandra och träffas ibland privat. Eric har också fått lite tips av Gull under säsongen.

– Jag brukar fråga honom om lite spårval och sånt. Han är grym och man kan lära sig mycket av honom, förklarar Eric Lindroth.

Jag tror Robert Gull nog ska se upp i SM nästa år, unge Eric känner ingen respekt för någon när han väl är ute på racingbanan.