VM-finalen i Frankrike blev avskedsföreställningen för två svenska endurogiganter. Både Anders Eriksson och Björne Carlsson gjorde sina sista framträdanden i VM-serien.

För Carlssons del blev det inget muntert avsked.

– Jag har varit förkyld hela veckan, men det fanns ju inget annat än att försöka starta. Men jag klarade bara två varv. Det funkade inte att fortsätta, jag vurpade, körde av banan och huvudet hängde inte med kroppen, förklarar Husabergsföraren som fick bryta redan på lördagen och valde att inte starta på söndagen.

– Jag är väldigt besviken att det blev så här och att jag inte kunde köra den sista tävlingen. Visst är det sorgligt att det är slut med VM nu, men det känns skönt också. Jag har gjort det här i 16–17 säsonger, säger Björne Carlsson.

Anders Eriksson körde in som tia i E3-klassen på lördagen.

– Det var helt okej att bli tia. Det som varit roligt har ju varit allt folk som har hejat och stått med banderoller och tackat utefter banan, säger Eriksson till Tibro MK:s webbplats.

På söndagen tvingades Eriksson utgå sedan växelaxeln gått av.

– Det var på första provet på andra varvet som det var färdigkört. Jag hade inte märkt att jag slagit i något, men växelaxeln hade gått av. Jag har inget problem med att lämna VM, men visst är det tråkigt att bryta sista dagen, förklarar han.

Men om de två ex-världsmästarna Carlsson och Eriksson tog ett vemodigt farväl av VM under helgen i S:t Flour så fanns den en svensk som fick alla blågula fans att dra på smilbanden.

Joakim Ljunggren lyckades nämligen med sin målsättning att att ta VM-medalj.

Men det ville sig inte riktigt för Husabergsföraren den första tävlingsdagen.

– Jag känner mig fräsch och pigg, men jag kör för sakta på proven. Underlaget är inte min favorit, det är inte det här böket som jag är duktig på. Jag har kört så bra jag kan, men Guerrero kör riktigt fort och det är lite spänt och svårt för mig, berättade Ljunggren i en intervju efter den första dagen där han slutade tia.

Cristobal Guerrero som var trea plockade i ett nafs tio poäng på Ljunggren som därmed var hårt pressad inför söndagen.

– Jag bet ihop som fan och jag hade en helt annan attack. Det är kul att det går att köra så här bra när det verkligen gäller, säger Husabergsföraren till Tibro MK:s webbplats.

Genom att vända på däcket och krama ut det sista satte Ljunggren två bra tider på de sista proven och det räckte till en femteplats. därmed var också VM-bronset klart.

– Det är sjukt kul att det gick hem, det här är ett grymt framsteg för mig. Jag har kunnat bli trea för att jag hållit mig skadefri, jag har gått i mål i alla race och jag har alltid bitit ihop och kämpat. Det är många heta namn jag har efter mig och innan året tänkte jag att jag kunde vara glad om jag var bland topp fem, jublar Joakim Ljunggren.

Teamkollegan Björne Carlsson stämmer också in i hyllningskören över Ljunggrens brons.

– Jag såg redan i vintras när vi tränade i Spanien att han förbättrade sig mycket. Det är också roligt att se att han kan köra så bra som han gjorde i söndags när han är under press, säger Carlsson som blickar framåt.

– För att ta VM-guld måste Jocke bli bättre på att bibehålla farten på de snabba proven där man kör på fyran eller femman i skogen, och inte bromsa så mycket. Han behöver också jobba med sin position på hojen. Eftersom han är så lång kan han lätt hamna för långt bak. Men det här vet han om, säger Björne Carlsson.