Jag hatar avsked. Jag ogillar situationen och vet inte vad jag ska ta mig till när det är dags att ta avsked. Även om det bara handlar om att följa sin käresta till Uppsalatåget och sedan ta ett avsked, hatar jag situationen. Jag blir sur, tvär och butter och vill helst bara få det hela överstökat.

Hoppas att denna avskedskrönika inte blir sur, tvär och bitter. Därför tänker jag inte skriva om avskedet utan i stället koncentrera mig på att blicka framåt. Fundera på varthän svensk motorsport är på väg och vilka förare som kanske i framtiden kan få ”Du gamla, du fria” att ljuda på motorsportarenorna världen över.

Ett namn som osökt dyker upp är givetvis Marcus ”Mackan” Ericsson. Den 19-årige Kumlabon skördar framgångar just nu i den japanska Formel 3-serien. Han är visserligen ”bara” tvåa i mästerskapet efter stallkamraten Takuto Iguchi. Men det som säkerligen väcker intresse hos många teamchefer är det faktum att svensken presterat de snabbaste varvtiderna och tagit flest pole positions i serien. Att kunna gå ”flat out” som det heter, är en uppskattad egenskap i internationella formelbilsvärlden.

Nu krävs att stödtrupperna med Kenny Bräck och Eje Elgh lyckas föra fram denna supertalang till de rätta personerna, i de rätta teamen.

En annan 19-åring som kanske kan få sitt internationella genombrott är roadracingföraren Filip Backlund. Vinner han årets Pro Superbikeserie och får styrningen i Superstock 1 000-FIM cupen nästa år kan det vara den öppning Backlund behöver. Sedan måste allting kring Backlund fungera för att han ska kunna prestera toppresultat. Det krävs att teamet, hojen och Backlund är på topp för att segrarna ska komma. Så krass är verkligheten ute på de internationella banorna att det förmodligen endast är en seger i FIM-cupen som kan öppna dörrarna till större utmaningar och större serier.

Här hemma lever racingen bra trots finanskriser och lågkonjunktur. STCC-serien som inte utan orsak har kallats racingens ”kungaklass” i Sverige fungerar bra och lockar fortfarande både team, förare, sponsorer och publik. Dessutom har STCC någonting som är en bristvara i Sverige just nu, nämligen framtidstro. Planerna på att göra STCC till ett skandinaviskt mästerskap kan lyfta motorsporten här hemma till en ny nivå.

Tänk om vi i framtiden kunde få se finska förare slåss om STCC-titeln tillsammans med de bästa förarna från Sverige, Norge och Danmark i ett stadsrace på Stockholms gator.

Det vore ett racingevenemang som skulle vara värt namnet. När jag nu släcker datorn och packar min väska för att gå, önskar jag STCC, Marcus Ericsson, Filip Backlund och alla andra som håller den svenska banracingfanan högt lycka till.

Jag kommer att följa era förehavanden med största intresse.