IB träffade tjejerna som har som mål att försöka slå USA vid nästa lag-VM. Att det gick så bra för Martina Hansson, Sandra Dahlström och Linnea Ifver i fjolårets lag-VM är inte så konstigt. De har en härlig laganda och det blir bus och skratt mest hela tiden. "Vi är bra på att köra i lag, vi är inte som många andra som gör det för att de måste. Vi skrattar alltid och pushar varandra när det går dåligt", säger Sandra Dahlström. "Vi har känt varandra nästan hela livet", förklarar Malin Johansson som också tävlar för Sotenäs Trial Club, precis som de tre andra. Johansson som skadade korsbanden i ena knäet när hon spelade fotboll var inte med i VM-laget och hon har inte kört på ett tag. "Jag väntar på att bli bra i knäet. Jag får köra, men knäet känns ostabilt så jag vågar inte. Men jag ska magnetröntgas och om det inte visar något så ska jag börja igen. Det är segt att bara hålla på och styrketräna", säger hon. Annars är det Sandra Dahlström som varit gängets kraschdrottning. "Det är jag som är olycksfågeln. En gång ramlade jag åt fel håll i en sektion, dit man absolut inte skulle kunna trilla och jag landade så illa så jag slog armen ur led", berättar hon glatt. "Jamen det slår ju knappast Malin", påpekar Linnea nyktert. "Jag fick hojen i huvudet en gång och svimmade. Jag var helt väck och mindes inte ett skit", skrattar Malin. Att det blir några vådliga fall ibland är knappast en överraskning när tjejerna berättar om sina favoritunderlag. "Jag gillar klackar", säger Linnea. "Jag med, branta klackar", fyller Sandra i. "Backar och farliga saker är kul", fortsätter Martina. "Fast jag är nog bäst på sånt som kräver bra balans", säger Malin. Det är viktigt att ha bara balans och teknik, man får inte vara rädd eller tveka om man ska bli en bra trialförare, säger hon. Vad det gäller årets säsong så har Martina Hansson som prenumererat på titeln i Ladies cup – hon har vunnit varje år sedan 2004 – ingen tanke på att slå av på träningstakten. "Nej, jag ska satsa i år. Men det är mycket plugg, så jag får försöka träna på helgerna", säger Hansson som läser på naturprogrammet i Lysekil. Linnea Ifver är sugen på att åka internationellt och prova på VM. "Sedan hoppas jag att vi kan förbättra oss i lag-VM. Att slå USA är ju ett mål." Amerikanskorna var bara tre ynka prickar före, så det är absolut realistiskt att knipa minst en placering till. Men hur årets svenska VM-lag ser ut är inte lätt att sia om. Alla fyra tjejerna bor i Hunnebostrand, men går gymnasiet på annan ort. Sandra Dahlström läser skrädderi och design i Uddevalla och de långa resorna är tuffa. "Jag ska ta ett uppehåll från trialen på grund av skolan. Jag går andra året och det är svårt att hinna med träningen. Jag vet inte om det betyder att jag slutar, jag hoppas inte det", säger hon. "Klart du inte gör! Du har trial i blodet", fnissar Malin Johansson. De fyra Sotenästjejerna har de inte många äldre kvinnliga trialförebilder att se upp till på hemmaplan eftersom de själva utgör det svenska damlandslaget. Men det är inget som bekymrar dem. "Vi har alltid tränat med killar. Det som är bra med trial är ju att alla kan vara med. Vi börjar i samma spår, sedan lägger killarna svårare", säger Linnea Ifver. "Och här i klubben är ju vi förebilder för nybörjarna", säger Malin Johansson. Idoler har de inga särskilda. "Jag gillar norska Kjersti Flå, hon är helt galen", säger Sandra Dahlström. "Ja, inte Laia Sanz, hon är så divig", säger Martina Hansson. "Men hon är helt överlägsen", säger Linnea Ifver. Det lär inte bli någon blodig kamp om Ladies Cup eller landslagsplatserna mellan de fyra klubbkompisarna i år heller. Snarare en skrattfest. "Man tänker inte på att slå varandra i cupen. Vi kör för att ha roligt och umgås", säger Martina Hansson. Ett glatt humör kan räcka väl så långt som mördande tävlingsinstinkt i en koncentrationssport som trial. Det har kvartetten redan bevisat.