I sista minuten sladdar Maggan J Hagman in och parkerar sin buss framför båthuset på Björknäs Varf. Ett par minuter senare har hon och teamets mekaniker, Tomas Westerlund, lastat av den nyinköpta och totalrenoverade superkarten. Efter en stunds frenetiskt skruvande är den sista detaljen – bakvingen på plats. Teamet pustar ut. Föreställningen kan börja.

Kontrasterna kunde inte vara större. Framför varvsbyggnaden vid Skurusundets strand, patinerad av hundra års väder och vind, står teamets två skinande korpsvarta kartar uppställda. Omgivna av minst lika kärleksfullt skötta träbåtar förklarar Anders Littorin och Maggan J Hagman att de är här nu. Alla förberedelser är gjorda. Och de är redo att ge sig in i striden om SM-poäng.

– Det kanske låter kaxigt att säga att man ska vinna SM. Men jag har som målsättning att vara bland de fem främsta hela tiden. Och kan jag vara med och slåss om de placeringarna i varje race, då är jag med och fajtas om totalsegern också, säger Anders Littorin.

Värmdöbon gör sin sjunde säsong i superkart. Fjolårets säsong är hans hittills bästa, med en andraplats totalt i SSK-serien. Vid flera tillfällen under förra året kunde Anders konstatera att han fartmässigt höll jämna steg med toppförarna i SM.

För Maggan J Hagman är läget lite annorlunda. Hennes fjolårssäsong kantades av motorhaverier och tekniskt strul. Erbjudandet från Anders Littorin och Tomas Westerlund att bli en del i deras nystartade Team Sleipner kom i precis rätt läge.

– När Anders och Tomas kom med förslaget att bilda ett team tillsammans med dem så var det räddningen på min karriär, säger hon.

Till den här säsongen har Maggan skaffat nytt material – ny kart och ny motor – som Tomas Westerlund, själv med en diger meritlista som förare, omsorgsfullt har preparerat.

– Både Tomas och Anders är duktiga på det tekniska och de är båda duktiga förare. Framförallt hoppas jag få mycket hjälp med tekniken men också att de pushar mig på banan, säger Maggan.

25-åringen, som är bosatt i Motala – där hon arbetar som marknadskommunikatör för Motala kommun, inledde racingkarriären på folkracebanan redan som 14-åring. Efter ett par års grussprutande tog hon klivet över till racingen.

– Jag körde tre år i Fyndbörsen Cup i en BMW 318 IS, säger Maggan. Det var jättekul och det gick rätt bra på slutet. Men, jag var sugen på något nytt och letade runt lite. Jag ville in i en STCC-klass och jag funderade ett tag på S40 Challenge. Men, det kändes som om den klassen var lite på dekis.

I stället föll valet på superkart. Det är tre år sedan och hittills har den forna elitserispelaren i innebandy (Lockerud) inte ångrat sitt val.

– När jag började åka racing var de andra förarna lite arga på mej. De tyckte att jag var för tuff och det var jag nog. Det var lite ”aktar du dej inte så kör jag på dej” från min sida, säger Maggan och skrattar.

Den tuffheten har hon haft nytta av i superkart. Med en effekt på runt 100 hästkrafter har de 215 kilo tunga ekipagen kapacitet att göra 0–100 km/h på 2,3 sekunder. Varvtiderna som presteras i superkart-klassen hör till de snabbaste på banorna runt om i landet.

Det var just farten, och de förhållandevis låga kostnaderna, som lockade Anders Littorin att i början av 2000-talet återuppta sin avsomnade karriär i just superkart. Anders, som fuskade lite som rallyförare hemma i Jämtland i sin ungdom, fick upp ögonen för superkart när han rattade en Volvo 240 i Yokohama Cup under ett par år i mitten av 1990-talet.

– Superkartarna var tio sekunder snabbare – per varv – på Kinnekulle, säger Anders.

Efter ett par års frånvaro från racingen kunde han inte hålla sig längre. En mycket bedagad superkart inhandlades. Sedan dess har det skett en löpande uppgradering både av chassi och motor och den kart som Anders Littorin rattar i dag har inte mycket gemensamt med den han rattade 2002. På vägen har han skaffat sig en hel del egna erfarenheter och kunskaper när det gäller att mecka. Men den avgörande skillnaden är samarbetet med Tomas Westerlund som inleddes för två år sedan. Tomas, som själv har vunnit den svenska superkartserien två gånger och dessutom noterat flera pallplaceringar i EM, är enligt Anders Littorin guld värd i jakten på hundradelar.

– Tomas är jätteduktig. Han har lärt mig allt jag kan, säger Anders och skrattar.

Själv säger Tomas stillsamt att han haft en hel del idéer om både motorer och chassibyggande som det inte fanns tid att utveckla när han tävlade. Flera av hans innovationer är nu omsatta i verkligheten i Sleipners båda kartar.

– Jag tror att vi kan ha kommit på en grej med vår motor som jag inte ens är säker på att de har i MotoGP:s 250-klass, säger Tomas Westerlund, hemlighetsfullt.