Det är knappt att ett vant öga kan se skillnaden mellan Bernts modeller och originalen, om det inte vore för skalan 1:9 förstås.
För medan man sittande på sadeln knappt når ner med fötterna i marken på de riktiga hojarna kan man med all enkelhet beskåda, vrida och vända på Bernts mästerverk när de står uppradade på matsalsbordet.
Med tanke på att Bernt Lindberg nyligen fyllde 75 år skulle man kunna tro att han i barndomens glada dagar var en stor entusiast av modellbyggen med en tub lim i högsta hugg. Men ack nej, så var inte fallet.
Det är en mix av intresse för motorcyklar och yrkesskicklighet som före detta verkstadschef bland moduler och prototyper på företaget Svenska Rotor Maskiner AB som skapat denna kreativa hobbybyggare.
– Det är från yrket jag har tagit med mig noggrannhet, vi pratar kanske inte om hundradelar men allt ska i slutändan passa ihop, säger Bernt.
Det som imponerar allra mest är att han tillverkar allt på egen hand. Däcken tillverkas av hockeypuckar, sadeln likaså. Ekrarna är av knappnålar eller mässingstråd.

|
| Ekrarna till hjulen gör Bernt av knappnålar eller mässingstråd. Däcken är tillverkade av hockeypuckar. |
Kedjan kommer från gamla kopieringsmaskiner och övriga detaljer såsom cylinder och förgasare gör han av metall. Till en början gjorde han till och med bensintanken ihålig så att han kunde få i en droppe bensin så att cykeln till och med doftade ”riktigt”.
– Men det blev lite för jobbigt så nu gör jag dem i ett stycke, påpekar Bernt samtidigt som vi drar oss in till köket där det vankas fika.
Han avslöjar att han sällan eller aldrig arbetar efter handböcker.
– Det går ändå inte att göra det exakt skalenligt så jag jobbar efter foton i stället, säger Bernt.
Tiden från ax till limpa är imponerande, för att inte säga häpnadsväckande.
– Jag smäller ihop en modell på ungefär en vecka. Den första jag gjorde i slutet på 1980-talet tog i och för sig en månad men när väl den var klar gick de andra snabbare att få till. Modellen jag är allra mest nöjd med är Liton som Sten Lundin fick, säger Bernt.
Sedan tillägger han lite skämtsamt att det tar lite extra tid om hans gode kamrat Sten ”Storken” Lundin ska få en modell.
– Då blir det alltid mer jobb, allt ska stämma. ’Där ska det var ett fäste, precis där satt avgasröret ihop med ramen’, kan ”Stene” säga. Han är så jäkla noggrann, skrattar Bernt med passning åt den forne motocrossvärldsmästaren som en halvtimme senare kommer på besök, lagom till kaffet.
Bernt berättar att hjul och nav är svårast att tillverka.
– Det är ett otroligt pillrande, som du ser är det många ekrar och det finns inte så mycket gods kvar att borra i, förklarar Bernt och håller upp ett hjul mitt framför ögonen på mig.
Ett litet krux kan även fjädringskomponenterna vara.
– Inte för att fjädringen i sig är svår. Men svårigheten är att man måste silverlöda och godset är som bekant inte så mycket att fästa vid. Limma vill jag inte göra, det släpper förr eller senare.
På tal om lim förresten. Det finns en person som faktiskt bygger modeller, precis som Bernt, fast med papper och lim. I metall är Bernt ganska övertygad om att han är ensam.
Några moderna alster har Bernt aldrig tänkt bygga. De har för mycket kåpor. Bernt är mer ute efter att framhäva detaljerna. Om det överhuvud taget blir fler byggen återstår att se.
– Jag har gjort 20 stycken nu, det får nog räcka. Fast i och för sig har jag en tanke på att bygga en till om jag får tid vill säga, skrattar Bernt Lindberg – mannen som gör det omöjliga möjligt – i varje fall inom miniatyrbyggen.