Han tar emot timmen innan det är dags att slå upp portarna till Intersportbutiken i Bollnäs centrum som han är delägare i sedan elva år tillbaka. Han ger omgående ett mycket sympatiskt intryck. Här behöver man inte fundera länge – det här en man som står med båda fötterna på jorden. Sportat har han gjort hela sitt liv och även om motorsporten snabbt vann hans hjärta var han som ung en mycket framgångsrik fotbollsspelare.

– Jag var faktiskt med vid landslagsuttagningarna för U17. Det var jag och Tomas Brolin som kom från Hälsingland, avslöjar Croon.

Men medan Brolin tog steget ut i den vida världen och skördade stora framgångar i det gröna fältets schack byggde Croon sin första folkracebil – en Volvo Amazon. Men folkrace var ingenting för honom.

– Vi körde på varandra för mycket, det var inte roligt. Redan som 16-åring bestämde jag mig att när jag blev stor skulle jag köra rallycross, säger Croon vars första rallycrossfordon blev en Opel Kadett för sex tusen riksdaler.

I dag är kostnaderna långt ifrån ett par långsjalar. Summorna i dag är i en helt annan värld och även om Croon kör med en något sniken budget kostar varje minut på banan cirka 10 000 kronor. Självklart är det något som han är fullt medveten om.

Det är inte så att han knorrar eller på något sätt skyller ifrån sig, men han är fullt medveten att han har gett sig in i lejonkulan utan att ens vara i närheten av de stora namnens sparbössor.

– Steget från Supernationella till division 1 är stort. I runda tal handlar det nästan om ytterligare en nolla i budgeten. Det många spenderar på en enda deltävling gör jag av med på en hel säsong, avslöjar Croon utan att på något sätt säga att allting bara handlar om pengar.

Han är inte ute efter medlidande. Han erkänner i stället att det där med att ragga sponsorer inte är hans grej. Samtidigt poängterar han tacksamt att han har en god vän som ger honom mer än en hjälpande hand att finna så pass många samarbetspartners och sponsorer att han kan dra runt sitt kalas.

Fast saknas pengar hamnar man också lätt i en situation där ekorrhjulet inte alltid snurrar åt rätt håll. Han förklarar ett litet problem som uppstått:

– Jag törs inte ens åka i väg och testa grejerna av rädsla för att någonting ska gå sönder. Jag har helt enkelt inte de resurserna och då blir tyvärr körningen lidande. När det är dags att tävla har jag hunnit bli lite ringrostig.

Rent konkret erkänner han att årsbudgeten 600 000 kronor egentligen borde vara en miljon. För en åtstramad EM-satsning behövs ytterligare en miljon. Det är väl också det som gör att division 1-klassens antal utövare inte direkt har växtvärk. Samtidigt ägnar jag några sekunder åt att räkna summera ihop att Croon knappt kör mer än 60 minuter med bilen denna säsong, det vill säga varje minut kostar 10 000 kronor.

Men låt er inte luras och tro att Tony känner sig slagen på förhand. För så är inte fallet. Han har rört om i grytan en gång och han är fullt medveten att han kan göra det igen.

– Det kvittar vem som står bredvid mig vid starten. Det enda jag tänker på är att vara först. Ibland går det, ibland går det inte, säger Croon som här vill rikta in samtalet på hans fördelar i stället för att bara låta siffror och sedlar styra precis allt.

– Det positiva är att när man slår dem så känns det ännu bättre, säger han och skiner upp som en sol. Med dem menar han de namnkunniga herrarna som figurerar i SM- och EM-toppen.

Croon understryker att det inte är någon undermålig bil han sitter i – tvärtom. Hans kycklinggula Ford Focus har nämligen vunnit SM och varit EM-tvåa två gånger i händerna på Michael Jernberg.

– Självklart har den i omgångar blivit ombyggd men i dessa sammanhang är den en klenod, säger Croon och avslöjar att den är från 1999.

Vilka resurser saknar han då jämfört med Jernberg, Eriksson och Hansen?

– För att få grejerna att hålla lite extra har vi valt att krympa effekten något. Fast det är inte den stora skillnaden, tycker Croon och nämner i stället fyrvägsjustering som en avgörande faktor i den gråa zonen mellan succé och fiasko.

– Jag har samma komponenter, Öhlins, men till skillnad från många av de mest framgångsrika har jag tvåvägsinställning och då är det svårt att få till optimal settning, säger Croon och fortsätter.

– Det kanske låter som om att jag skyller ifrån mig, jag kan tänka mig att det låter så. Men allt handlar självklart inte bara om pengar eller resurser. Jag måste erkänna att jag har kört alldeles för lite fyrhjulsdrivet. När jag körde S40:an i Supernationella kunde det skilja två tiondelar per varv, nu kan jag göra små misstag lite varstans och det kan skilja upp till en sekund per varv.

Rent sportsligt var Tony Croon fyra i SM-tabellen inför deltävlingen i Strängnäs, blott ett par poäng bakom herrarna framför honom.

Med andra ord en kanonsäsong?

– Man skulle kanske kunna tro det men icke, den har i stället varit väldigt krokig. I premiären när jag vann körde jag utan servo. Jag lovar dig, jag har aldrig haft så ont i armarna någon gång. I Höljes fick jag svartflagg fast jag inte gjorde någonting. Men en bredsida på Grönholm, ja det var väl fel kille att göra det på – det var det många som tyckte, säger Croon, precis lagom till det var dags att öppna butiken.

Vi skakar tass med varandra med löftet – vi ses vid kvällstävlingen i Strängnäs. Han är nämligen fast besluten att en snålare budget och färre antal hästkrafter inte ska stoppa honom från att besegra de allra bästa – varken nu eller i framtiden.

”Det brann i bilen när jag körde”

Ambulanspersonalen fick ge Tony Croon syrgas så han kunde repa sig efter att ha kört finalen i en brinnande bil.

När Tony Croon klöv mållinjen som femma i A-finalen hann han knappt passera den schackrutige herren med målflaggan förrän han omgående rullade åt sidan och slängde upp dörren innan bilen knappt hade hunnit stanna. Ut bolmade rök samtidigt som Croon själv kravlade sig ur bilen.

På vingliga ben tog han ett par stapplande steg innan han böjde sig ner och tittade under bilen. Fram sprang personal med brandsläckare i högsta hugg. Croon tog sig åt pannan, satte sig men tvingas illa kvickt att lägga sig ner på marken – han fick ingen luft.

Efter att ambulanspersonalen gett honom syrgas repar han sig och säger – kom bort om fem minuter, då ska jag ha repat mig.

Ett par minuter senare är det samling runt hans teamtält i depån – alla vill de veta vad som egentligen hände.

– Det var en spricka i avgasröret och när värmen kom ut mitt under bilen löste den upp färgen inne i kupén. Detta skedde redan i B-finalen, men det blev betydligt värre i A-finalen. Färgen inne bilen började pyra, det rök och spolarvätskeburken fattade eld så det brann i bilen samtidigt som jag körde, berättar Croon som tyckte att det var lite väl händelserikt för att vara riktigt skoj.

Lite ironiskt tog han dock mod till sig och skämtade lite åt eländet genom att säga ”jag ska aldrig börja röka, jag tål det tydligen inte” och en skrattsalva var på sin plats.

Annars hade han och teamet ganska lätt att hålla sig för skratt en dag som denna. Själv kunde han inte göra så mycket annat än att skaka på huvudet åt eleändet.

– Det brukar hända en hel del men det här var i mesta laget. Först gick bakaxeln sönder, sedan skruvade jag ner turbotrycket för mycket och missade starterna, vilket brukar vara min styrka. Nej, det var inte min dag i dag, sammanfattar Croon som trots alla fadäser hänger med i medaljstriden då en SM-deltävling återstår.

Upp till guldet och Michael Jernberg är det elva poäng vilket får anses som en utopi att nå. Däremot är det bara sex pinnar upp till Andreas Eriksson silverplats och bara två till ”Stecka” Walfridssons bronspeng. Den sistnämnde missade A-finalen denna afton och i rallycross kan som bekant allting hända.

Så räkna med att Tony Croon kommer att ha eld i baken lagom till SM-finalen, om än på ett helt annat vis än denna afton.