När Jimmy Johansson, och hans två största och ständigt närvarande supportrar – mamma Susanne och pappa Raymond – anländer till Le Mans för säsongens näst sista deltävling i Seat Leon Supercopa har GAG Racing Team redan varit på plats i ett dygn.

För ovanlighetens skull har familjen Johansson lämnat husbilen hemma. Men så är det i längsta laget att köra sträckan Orust – Le Mans tur och retur över en helg.

Denna oktoberhelg i den franska racingmetropolen kan Jimmy Johansson för en gångs skull enbart koncentrera sig på sig själv och sitt eget tävlande. Parallellt med att tävla i Seat Leon Supercopa är Jimmy Johansson anställd av Volkswagen Motorsport och en av hans arbetsuppgifter är att fungera som instruktör och mentor för de tävlande i ADAC VW Polo Cup.

– De är inte här den här helgen så det betyder att det blir ovanligt lugnt för min del, säger Jimmy Johansson.

Hundra procent fokus på uppgiften kan behövas. Le Mans är sista stoppet i mästerskapet innan finalen på Hockenheim den 26 oktober. Den unga svensken ligger tvåa i tabellen som toppas av hans teamkompis Nicki Thiim. De två unga nordborna knöts till GAG Racing Team med ett enda mål – att vinna mästerskapet.

– GAG är ett av de framgångsrikaste teamen som inte har vunnit. De har snubblat på mållinjen två år i rad när de har lett serien i princip hela året. 2006 snubblade de med René Rast han gick som segrare från Polo Cup och ledde hela säsongen fram till sista deltävlingen där han blev påkörd och bröt och fick lämna mästerskapet ifrån sig, säger Jimmy Johansson.

Vare sig Johansson eller den fem år yngre Nicki Thiim har påverkats negativt av de högt ställda förväntningarna. Tvärt om har det visat sig.

– Vi har kravet på oss från teamet att vi ska bli etta och tvåa. Vi ska inte bara vinna mästerskapet, vi ska vara etta och tvåa. Och naturligtvis, som det ser ut i mästerskapet nu så är Nickis roll att köra säkert för att se till att vinna. Och min roll är att se till och ta ut det allra sista och bygga en ännu större lucka till Christoffer Nygaard som ligger trea i mästerskapet.

Jimmy Johansson.

En fördel som utkristalliserats under säsongen är att GAG-teamets båda förare har samma körstil och näst intill samma kravprofil på hur bilarna ska ställas in. Med tanke på att de samtidigt är arga konkurrenter om samma titel fungerar deras samarbete oförskämt bra, enligt Jimmy Johansson. De båda förarna hjälps åt under testerna. Och de har inga problem att dela med sig av sina upplevelser när de gemensamt utvärderar sina tester och race med sin raceingenjör Manfred ”Manni” Wollgarten. Med utgång från 2006 års set up kommer Thiim och Johansson att genomföra den fria träningen med två ytterligheter i inställningarna av sina bilar. På Jimmys lott föll att åka det första passet med en inställning som var rätt lång från optimal.

– Piss är fel att säga men det var inte bra. Det kan bli väldigt mycket bättre. Bilen var precis som vi trodde innan. Den set-up vi hade satt var alldeles för aggressiv. Och den här banan har väldigt många höghastighetsingångar och det var snudd på omöjligt att få in bilen. Jag snurrade ju också vid ett tillfälle i 200 blås, säger han.

Helt galen tunna satt inte Johansson i trots allt.

– Vi försöker få till något som vi hoppas ska vara helt perfekt och nu var vi etta och trea på träningen ändå. Jag är speciellt nöjd med att jag var trea för bilen var egentligen okörbar och att ändå ha farten säger väl att vi är ganska rätt på det.

Vare sig Jimmy Johansson eller Nicki Thiim har tävlat på Circuit Bugatti i Le Mans. Men deras team fanns på plats år 2006 när DTM-cirkusen senast var i Le Mans. Den gången hette deras stjärnförare René Rast och han tog både pole position och en seger. Det segerreceptet finns kvar i teamets arkiv. En mix av gammal och sprillans ny data hade teamets mekaniker ett par timmar på sig att hitta rätt formel.

– Vi går väldigt mycket på upplevelsen av bilen. Vi har kanske ett litet annorlunda arbetssätt där kan man säga. Vi använder dataloggningen i ytterligheterna men för att komma underfund med åt vilket håll vi ska gå på kvalet så är det känslan rakt igenom.

Rådslaget där firma Thiim & Johansson analyserade sina intryck med ”Manni” bar frukt. De föreslagna ändringar som diskuterades genomfördes och de fungerade nästintill som önskat under kvalet. Efter ett par knackiga inledningsvarv hittade Johansson helt rätt.

– Vi gick in och hade en kort analys och bara konstaterade. Jag beordrade en ändring för att kunna lita på bilen och samtidigt fick jag på set nummer två. Så hade jag ett riktigt bra varv på gång men så blev jag totalt hindrad av min käre mästerskapskombattant Christoffer Nygaard. På mitt första snabba varv var han ute och värmde däck och han gjorde det inte direkt smidigt för mig att komma förbi. Första varvet blev helt förstört. När jag gick ut på andra varvet så var bilen helt perfekt så att jag kunde lita på den. Jag gjorde inte ett perfekt jobb men jag gjorde ett bra jobb och bilen var perfekt och tog andra tid och en plats i första startled.

I helgens första race lyckades inte Johansson hålla ihop koncepterna ordentligt. Lite för het föll han ett par placeringar.

– Jag fick en riktig skitstart. När jag skulle gå av plattan fick jag alldeles för mycket hjulspinn. Jag lyckades bromsa i tid och kunde hålla mig borta från allt karambolage. Och kom ut som fyra tror jag eftersom Sawicki genade rätt över första chikanen som han blev bestraffad för sedan.

Ett par varv senare visade GAG Racing Team prov på hur man kan hjälpas åt på banan. Ledande Constantin Dressler, som startade i pole position, fick plötsligt häcken full.

– Det var mitt på banan som Nicki positionerade sig ett par svängar i förväg och stressade Dressler så att han var tvungen att gå in och stänga och till slut gjorde han en liten miss och öppnade en lucka för Nicki och då var det bara för mig, de tappade så mycket fart, att följa efter. Så det var en tacksam omkörning, säger Johansson.

Ute på det sista varvet kunde svensken passera sin teamkompis och därmed kopplade han ett ännu stadigare grepp om andraplatsen i mästerskapet.

– De två sista varven började Nicki sakta men säkert sakta in. Jag kan inte säga varför, jag har inte pratat med honom ännu om det var så att han ville att jag skulle komma före, om det var teamwork eller om han hade några problem, det vet jag inte.

Hur som helst, Jimmy tänker inte be om ursäkt för förstaplatsen.

– Absolut inte, det tar jag emot med nöje. Det handlar om att åka snabbast över 16 varv och den skär mållinjen först har åkt snabbast och det gjorde jag i dag.

Det är omvänd startordning som gäller i Seat Leon Supercopa. För Jimmy Johanssons del innebar det ruta sex och för Nicki Thiim ruta fem. Att förartiteln fanns i den ena vågskålen var inget som påverkade GAG-förarna i förhandssnacket.

– Först ut i första sväng så bråkar vi inte med varandra. Naturligtvis så försöker vi att hjälpa varandra upp genom fältet. Men, det är alltid svårt. Det handlar om att den som är först ska skapa plats för den andre. Det är alltid en risk när man gör det. Den enda överenskommelsen vi har är att vi inte rör varandra. Sedan så får vi se vart det slutar.

Efter ett närmast perfekt race var det Nicki Thiims tur att skära linjen som etta, i ett race som han vann efter en hård batalj med Heiko Hammel. 20 nya poäng betyder även att den unga dansken säkrade totalsegern i mästerskapet. Jimmy Johansson, som slutade femma, i ett stökigt lopp stärkte även han sina aktier i mästerskapstabellen.

– Absolut, speciellt med tanke på situationen som rådde i dag det var mycket bråk där framme. Jag följde Nicki till en början och jag hade väldigt bra fart de första varven. Men jag ville liksom inte riskera något. Det var karambolage med bilar högt och lågt så det var bara att sitta och avvakta med det i åtanke så är jag mycket nöjd.

Inför finalen på Hockenheim har Jimmy Johansson 32 poängs marginal till trean i mästerskapet, Christoffer Nygaard. Någon bitterhet över att titelfajten är avgjord och att Nicki Thiim dragit det längsta strået känner inte Jimmy Johansson. Och gör han det så döljer han det skickligt.

– Nicki hade lite flyt och jag hade lite oflyt i inledningen av mästerskapet. Men jag gråter inga tårar för det. Jag kommer till Hockenheim som tvåa i mästerskapet och det tycker jag fortfarande är jävligt bra.

Vart karriären tar vägen sedan vet inte Jimmy Johansson. Just nu ligger allt fokus på att avsluta säsongen på topp. Hans tidigare vana, att vinna mästerskapstiteln under år två spricker i år (Volvo S60 Challenge, 2003, och VW Polo Cup, 2006).

– Idag, när jag ser tillbaka på det var det tur för mig att jag inte vann Polo Cup totalt redan 2005 med tanke på resultatet jag gjorde sedan under 2006. För det var det resultatet som gjorde att jag fick kontakten med Volkswagen som jag har i dag.

De tre senaste årens totalsegrare i Adac VW Polo Cup – Jimmy Johansson, Constantin Dressler och René Rast – ingår i den tyska biltillverkarens juniorprogram. Dels är de avlönade racingförare, dels ingår de i deras långsiktiga planering. Frågan är ju om det finns någon utstakad framtid för Johansson?

– Ja det finns det (skratt). Men det är inget jag kan utveckla. Det finns ju, det är klart att de har ett mål att de ska lyfta någon från sina egna led till en professionell karriär. Och det är ett gemensamt mål som vi har, sedan vart det landar, det får tiden utvisa.

Idag befinner sig Jimmy Johansson i en position som många drömmer om men som det är få förunnat. Var den resa som inleddes på Glimmingens Kartingbana i Uddevalla för 14 år sedan har sin slutdestination kan han inte säga.

– Mål har alla. Mitt mål är jag ska kunna leva på racingen och att jag ska göra det i en konkurrenskraftig internationell serie med ett material där jag kan leverera. Det kan jag i WTCC och målen uppfylls också i DTM och målen skulle också uppfyllas om jag var i Nascar i USA eller i V8 Supercar i Australien. Det finns ganska många alternativ om man har det som mall, mål och grund med karriären, säger Jimmy Johansson.