Tre möten på en vecka är självklart i minsta laget och Svensk Motorsport vågar inte riktigt sticka ut hakan hela vägen och påstå att Marcus Norlén har blivit en helt ny människa men delvis är han det.

Borta med vinden är den stora bördan av en massa måsten på hans axlar. Även valpigheten och famlandet efter de korrekta svaren på de dumma frågorna är som bortblåsta. Nu sitter allt där, som en smäck.

Glädje, lugn och harmoni är något som speglar Marcus Norlén vid samtliga våra sammankomster – vid intervjutillfället, i Gränbys centrumgalleria och under träningspasset vid Arlandas motocrossbana.

Ja, det är faktiskt så att han utstrålar så mycket positiv energi att ett par konkurrerande förare vid träningspasset på crossbanan höjde ett och annat ögonbryn över hans framfart.

Att Norlén styrde kosan hem till kära Sverige igen handlar i huvudsak om två punkter. Brist på ekonomiska resurser men till saken hör även den att Norlén nyligen blev pappa för första gången.

– Det är så nytt att det egentligen inte hunnit påverka mig sportligt än, erkänner Norlén vars lille son William Carl Marcus kom till livet för lite drygt en månad sedan.

Han lämnar dock snabbt diskussionen kring barnskrik och blöjor, skiftar samtalsämne och erkänner att det känns som ett steg tillbaka att byta VM mot SM.

– Från VM till SM, ja vad ska man säga, det är ju inte samma höga standard, säger Norlén.

Samtidigt menar han med bestämd ton att han inte ser ner på vare sig SM-serien i sig eller dess förare. I stället är han inte sen att berömma den svenska MX1-klassen som han anser vara riktigt, riktigt bra.

Svensk Motorsport räknar upp ett antal medaljaspiranter i serien och Norlén nickar samtyckande. Det är först när vi når fram till fjolårskometen Tommy Sjöström som han reagerar lite tveksamt och uttrycker sig:

– Det vet jag inte vem det är.

Var han själv ska in någonstans på topp 10 listan vill han ogärna gå in på.

– Jag är en tävlingsmänniska som alltid vill vinna. Men helt klart måste Kenneth Gundersen vara förhandsfavorit. Det vore ren okunskap att inte ranka honom högst, påpekar Norlén bestämt.

När vi diskuterar upplägg, ekonomi, team och nutidens enorma trailers i depåerna ler Norlén brett och slänger ett öga åt teamkoordinatorn Tomas Persson som ler lika brett han. Det var nog uttrycket stora trailers som fick dem båda att dra på smilbanden.

– Vi kommer inte direkt att vara störst i depån om man säger, och vi har inga som helst planer på att försöka konkurrera ut Suzukis officiella team Yellow Magic, säger de båda i kör.

Långsiktighet är ett av ledorden som Norlén nämner. Förhoppningsvis ska det på sikt bära frukt i den nu så bistra situationen kring sponsorraggning.

– Det är skittufft på marknaden just nu, men samtidigt kan man faktiskt träna och tävla i Sverige på en vanlig arbetarlön, menar Marcus Norlén som nuförtiden får vardagarna att skrida framåt från sju till fem genom arbete inom anläggnings- och markindustrin.

Men blir inte tränandet lidande då?

– Jag har kört betydligt mindre hoj så här långt än tidigare men det ser jag inte som något bekymmer. Träna hårt har jag gjort ändå, förklarar Norlén samtidigt som han höjer ena fingret i luften för att poängtera att han har något att tillägga.

– Det där är en sak som har irriterat mig en del, folk som kommer fram och talar om för mig att jag inte tränar tillräckligt hårt. Jag har aldrig sett dem på banan, i gymmet eller i löparspåret bredvid mig. Hur kan de då tala om för mig att jag inte tränar tillräckligt hårt, grymtar Norlén och skakar på huvudet.

Men sådana energitjuvar lägger han inte så mycket krut på längre. Nu speglar Marcus Norlén positiv energi och som bekant kommer man långt med glädje. Med andra ord lär väl halva slaget redan vara vunnet för hemvändaren Marcus Norlén.