– Jag försöker att skruva ner förväntningarna för mig själv och för omgivningen. Jag måste ge mig själv tid att komma in i bilen jag har ju inte kört på två år. Vi går ut först med lösgrus på vägen så vi kan inte stressa upp oss.
Så sa Daniel Carlsson med bara någon timme innan start. Uppståndelsen runt hans comeback blev stor och det började nästan kännas olustigt. Förväntningarna var många och för höga inte bara från publiken utan också från arrangörshåll.
På sidan av den vita Ford Focus som Carlsson skulle köra satt en stor etta. Han skulle alltså gå ut först i spåret, något som brukar vara förunnat den som är favorit. Här var det alltså Daniel Carlsson som inte kört rally på över två år som stod för favoritskapet. Allt som varit var nu glömt. Det kändes som att han körde VM senast förra helgen.
– Jag vet inte om jag har varit så här nervös innan en tävling någon gång, det är så ovisst, var fan står jag? Det är en bil jag aldrig kört tävling med tidigare, ny kartläsare, lösgrus, det är så många kriterier. I morgon är det inte så farligt men jag får vara förberedd på att det är grupp N-bilar före i kväll.
Carlsson var märkbart störd. Mest av allt på det faktum att han skulle gå ut först. Dessutom seedade man inte om fältet efter resultaten från första kvällen. Med andra ord skulle nummer ett få spåra hela lördagen också.
– Om Björn Waldegård och Stig Blomqvist kommer hit ska de ha nummer ett och två då, hur långt tillbaka i historien ska man gå, frågar han sig.
Men nu var det dags för tävling. En sträcka skulle köras två gånger under kvällen innan det var dags för nattvila. En 7,2 kilometer lång sträcka med relativt löst underlag var det som väntade.
Tävlingen började bra för den tidigare VM-föraren. Daniel Carlsson var tvåa efter första vändan, bara slagen av P-G Andersson. Under den andra fick Carlsson dock punktering och tappade många värdefulla sekunder. En start på tävlingen som inte gladde någon.
– Det känns gött när man kommer i gång. Före rallyt var det nästan outhärdligt och nervöst ett tag. De första 500 meterna kände man ett mycket bättre fäste och så blev det en punka där så det är som det är. Vi är 21 sekunder efter nu, säger Carlsson när han når serviceplatsen.
Trots tiden borta från rallysporten är han nöjd med inledningen.

|
| Daniel Carlsson träffar sin tidigare kartläsare Mattias Andersson. |
– Första sträckan kändes jävligt rattrostig men jag kände ändå tillförsikt med att jag ändå var med där uppe. Det var fyra tiondelar till P-G bara och så var vi före Jonsson och som första bil får vi vara jävligt nöjda med det. Kan vi försöka vara före Jonsson med några sekunder på varje sträcka så kan vi kanske tajta ihop det lite, säger han.
Men om Carlsson var arg på att han tvingats gå ut först före start var tongångarna än värre nu.
– Det är det som är så djävulskt idiotiskt. Jag tycker det är för jävligt, jag kan inte sätta ord på hur dumt det är.
Efter en natts sömn väntade ytterligare nio specialsträckor som skulle utmana förarna. Nu var det alltså dags för Daniel Carlsson att knapra in den tappade tiden. Men riktigt så enkelt blev det inte. Efter lördagens tre första sträckor hade han inte tagit in någon tid utan tappat.
– Det är svårt längst fram, det är riktigt svårt när man inte har några linjer samtidigt som man inte är riktigt inne i det. Det är bara till att ta nya tag och se framåt.
Samtidigt börjar han fundera på nya lösningar för att slippa få gå ut först.
– Vi är faktiskt inne på att göra ett lite experiment med att ta transportprick och kanske gå ut som sjätte, sjunde bil bara för att se vad skillnaden blir. I samspråk med teamet här så ser det ut som att vi kommer att göra det. Det blir väl lite som en tyst protest mot att det inte är omseedning här och att vi kör med de här hårda däcken och så får vi inte skära dem heller, säger Carlsson besviket.
Efter några sträckor var alla tankar på att ta det som det kommer helt borta. Helt tydligt hade Carlssons tävlingsinstinkt tagit över.
– Ja ja ja, den är påslagen nu.
Det går inte att stänga av den?
– Nej, nej det går inte, säger Daniel Carlsson och garvar.
Planen med att ta transportprickar sattes mycket riktigt i verket och på SS 6 kom Carlsson en bit ner i startfältet. Men inte heller det hjälpte omedelbart. Men två sträckvinster blev det innan målgång på en sjunde plats.
Nu var comebacken avklarad och Carlsson var lättad och nöjd med att nå målet. Med de förutsättningar som gavs var han nöjd med tävlingen.
– Det blev för höga förväntningar, jag försökte verkligen skruva ner det lite men det var ingen som lyssnade. ”Det här vinner du lätt” sa de. Jag pratade med Bertil Klarin om det här med seedningen; ”Det där fixar du Carlsson” sa han.
Men det kan du ju se som positivt?
– Det är klart att det är det, men vad tusan, jag har ju hållit upp i två år. Det får man inte glömma i det här motståndet.
Samtidigt hade tävlingsmänniskan Daniel Carlsson svårt att smälta att han inte fanns med i toppen. Förklaringarna till att det ”bara” blev en sjundeplats kunde han bara inte hålla inne.
– Kolla på däcken, det är inte tillräckligt bra fäste för att kunna använda våra hästkrafter, Det är helt enkelt för hårda däck och för lösa vägar. När jag och (Mats) Jonsson var där längre fram kunde P-G dra bra nytta av det. Han fick det lilla övertaget som räckte hela vägen in. Hästkrafterna spelar inte så stor roll när de aldrig kommer ner i backen. Vi har enhetsdäck och vi får inte gå på mjukare. Varför tror du Mikkelsen har slagit P-G, han har ju mjukare däck, det är inte klokt. Hur kan man lägga upp ett rally så? Bjuda in norskar som kör ifrån oss här, det är väl inte så vi ska lägga upp det, vi ska väl lägga upp det tvärtom. Vi ska köra ifrån dem, säger Carlsson och skrattar.