Precis som många andra racingtalanger började Fredrik Larsson sin karriär på gokartbanan.

– Pappa hade kört gokart och han hade en stående, det var tack vare hans brinnande intresse som jag provade, förklarar Fredrik Larsson som började tävla som 10-åring, 1986.

Framgångarna kom snabbt och Larsson började också ta sig ut på de internationella arenorna.

– Jag har nog kört de flesta klasserna i karting, utom växlade kartar, för det var inte mode då, förklarar han.

Efter sex år med karting tog Fredrik Larsson klivet upp till Formel Fords juniorserie 1993. Eftersom det var så få startande körde juniorerna tillsammans med seniorerna och Larsson låg i toppen även där, men klassbytet innebar en rejäl omställning.

– Jag tyckte att det var ett stort steg att gå från karting till formelbil. Jag skulle lära mig växla och det gick tyngre. Det går inte heller att häva en sladd lika lätt som i en kart. Det händer ju inte så mycket om man puttar på varandra i karting, känslan är väldigt lik en stor bil, men en kart är ju så mycket lättare att hantera än en formelbil.

Men Larsson hade god nytta av sina kartingår.

– Jag körde och körde och körde och till slut blev jag ju rätt bra. Det är svårt att sätta fingret på varför, men tävlingsmomentet, att hitta spårvalen och försöka få till det perfekta varvet är det som jag lärde mig då och det som fortfarande lockar mig, säger han.

Efter ett läroår vann Fredrik Larsson Formel Ford juniorserien 1994 och nu öppnade sig möjligheten för att kunna nå de allra högsta serierna på allvar.

1996 vann Fredrik Larsson Barber Dodge-serien i USA.

Stefan ”Lill-Lövis” Johansson tog Larsson under sina vingar och gav honom möjligheten att åka över till USA för att köra. Valet föll på Barber Dodge Pro-serien, där Fredrik Larsson bland annat ställdes mot norrmannen Thomas Schie och svenske Mattias Andersson.

– Det var spännande och nervöst att komma till USA, skaffa lägenhet och bo där. Även om jag fick hjälp av Stefan Johansson så fick jag klara mig mycket själv. Allt var ju nytt, jag hade aldrig kört en bil med vinge, banorna var nya, teamet, allt, minns Larsson som började tävla i USA 1995.

Trots att Fredrik Larsson inte hade några som helst tankar på att vinna det första året, så fick han kliva överst på podiet i ett lopp och han acklimatiserade sig snabbt till bilen trots att han själv trodde att det skulle ta längre tid. Det andra året, 1996, fungerade allt klockrent. Larsson fick allt att stämma med teamet och körningen och lyckades vinna Barber Dodge Pro-serien.

– Det var underbart att ta hem totalsegern, det blev ju min biljett till Indy Light, säger han.

Vinsten i Barber Dodge-serien bestod i ett motorkontrakt värt ungefär en halv miljon kronor och 100 000 dollar i prispengar till teamet.

– Det var ju kanske inte så mycket när man tänker på att budgeten för ett Indy Light-team är ungefär 10 miljoner, men det var en början och gav mig chansen att prova, förklarar Larsson.

1997 var det dags för debuten i Indy Light.

– Vi fick bilen ganska sent, jag hade provat en lånebil på Homestead-banan i Florida. Det var fruktansvärd stor skillnad, Indy Light-bilen har enorma fartresurser, bättre bromsar, bättre väghållning. Det är sådan precision i den att man måste sätta varenda centimeter av den rätt för att kunna utnyttja bilen. När man kliver upp en klass tycker man alltid att det går så mycket fortare, men jag hade aldrig trott att det skulle gå så här fort, säger Fredrik Larsson.

Efter den första testkörningen fick Larsson köra Indybilen på ovalbana.

– Det är nog det roligaste jag gjort att köra en så snabb bil på oval, det var otroligt häftigt.

Debutsäsongen började bra för Larsson, det blev ett par pallplatser, men satsningen höll bara en halv säsong.

– Jag hade inte full budget från början, och jag råkade ut för en del incidenter så pengarna tog slut. Ibland var det jag som åkte av banan, ibland blev jag påkörd. När man är på den här nivån är det oerhört tufft att gå vidare till att bli en betald förare. Jag tävlade mot dem som var i 18-23-årsåldern, alla var vi på väg uppåt i karriären. Man fegar inte, ingen vill ge sig eller åker klokt för att rädda poäng och då blir det många incidenter. Det var ju kostnader som teamet fick ta, förklarar Fredrik Larsson.

Pressen på Larsson var stor, han hade utmålats som ”Lill-Lövis” kronprins och medierna hade följt honom och hans succéer och misslyckanden med stort intresse.

– Jag hade en fem sex mindre incidenter som skrevs upp till totalkrascher. Sedan var det mycket tjafs med teamet eftersom vi inte hade så mycket pengar. Jag hade kniven på strupen att köra in prispengar, och det gjorde att jag tappade fokus från körningen. På ett sätt var det skönt att komma hem till Sverige efteråt för jag var rätt trött på allting. Men det är klart att jag var besviken. Målet var ju att vinna Indy Light, berättar Larsson.

Förhållandet till teamchefen Stefan Johansson var inte heller det bästa.

– Det skar sig mellan oss. Det var ju hans team, hans ekonomi och pengarna tog slut. Vi grälade inte, men vi skildes inte helt som vänner. Vi bröt ju upp.

Idag har Larsson och Johansson ingen kontakt med varandra, men hälsar till varandra via gemensamma bekanta.

– Vi har inte pratat med varandra, men det finns inga hard feelings från min sida. Det tror jag inte heller att det gör hos Stefan, det var något som hände då, säger Fredrik Larsson.

Det var ”Lill-Lövis” kontaktnät som bäddade för Larsson, vilket gjorde det svårt för Fredrik att byta team.

– Det kräver kontakter. Har du inga kontakter så kommer du inte ut, man måste ha någon som hjälper en. Hade jag haft mer driv skulle jag säkert ha fått ett kontrakt när jag kom hem till Sverige, men jag tyckte att det var ganska skönt med ett brejk. Det blev ju ganska långvarigt, säger Fredrik Larsson.

Tolv år har uppehållet varat, men racingkarriären har ändå inte stått stilla. Efter hemkomsten siktade Larsson in sig på att köra Formel 3 i England, men fick inte ihop budgeten. I stället blev det Renault Clio Cup Europa 1999.

– Det var väl inget jag drömde om, men det var ett bra alternativ när jag inte fick ihop pengar till Formel 3. Tyvärr var det jättemycket strul med bilen, den hade elfel så ofta att vi fick lämna tillbaka den, säger Larsson som sedan dess mest kört långlopp i olika bilar.

– Jag har åkt något varje år, men det har ju inte blivit så mycket de senaste tio åren när man också får betala ur egen ficka, säger Larsson som i stället ägnat mer tid åt arbete och familjeliv.

Tillsammans med hustrun Bettina Hall har han barnen Albin och Annie och sedan 2004 arbetar Fredrik Larsson som projektledare i familjeföretaget System Hall som säljer maskinlinjer till sågverk.

Det var tävlingssuget som nu har drivit honom tillbaka till racing¬banorna och Porsche Carrera Cup.

Idag kör Fredrik Larsson Porsche Carrera Cup.

– Det var ju något som saknades i långloppen, man får inte samma tävlingsnerv där. Det är jättekul att vara tillbaka, jag ska köra Carrera Cup i två år och målet är ju att vinna, säger Fredrik Larsson och fortsätter:

– Det bästa är att det redan gått så bra, det är inte säkert att man passar i alla bilar, men jag tycker att jag visat att jag kan åka många snabba varv på tävling. Jag tycker inte att jag har blivit långsammare fast jag kanske inte stoppar in nosen i alla lägen som jag gjorde förr. När jag var yngre var jag hetare och tog fler risker, men i den åldern måste man ju prova gränserna om man ska komma någon vart, säger Fredrik Larsson.

Att han inte blivit långsam bevisade han med all tydlighet i stadsloppet i Göteborg som var nästa anhalt i Porsche Carrera Cup. Efter bara två 15-minuters tester på en bana Larsson aldrig tidigare kört på var det dags för kval.

En kvalificering som är ett av de viktigaste på hela säsongen då omkörningsmöjligheterna under rejset är små. Men med en kort, tajt bana och många konkurrenter är det dessutom svårt att få till ett fritt varv. Förutsättningar som Fredrik Larsson förstod och anpassade sig väl till.

När kvalet var över hade han näst bästa tid.

– Det funkade bra i andra stinten. Vi satte på nya däck på vänstersidan och så fick jag lite fria varv och det är det som det handlar om, säger Larsson.

Helgen i Göteborg började inte bara bra utan det blev utan tvekan en succé för Fredrik Larsson och IPS-teamet som sköter Porschen åt Fredrik. Det blev nämligen vinst både i det första och i det andra rejset. Resultat som Larsson inte hade räknat med att göra så här tidigt på säsongen.

Att segrarna skulle komma tids nog visste Larsson för han känner sin kapacitet. Dessutom gör han inte den här satsningen för att ha ett tidsfördriv, utan för att vinna.

– Målet med den här satsningen är att jag ville tillbaka och köra racing på hög nivå och jag vill alltid vinna det jag kör, det är alltid målet. Jag har inga ambitioner att vinna serien i år. Min plan från början var topp tre i år i serien och sedan försöka vinna nästa år, säger Fredrik Larsson.

Om det nu skulle bli vinst i cupen redan i år kan satsningen mycket väl komma att ändras.

– Jag hade mycket väl kunnat tänka mig köra STCC om det var rätt tillfälle, men i så fall måste jag köra något som är konkurrenskraftigt så att jag har chans att vinna, det är därför jag kör. Jag valde Carerra Cup för att här har man lika förutsättningar, det är en stark serie på framåtmarsch och det är roliga bilar så det kändes rätt för min satsning. Jag hade jättegärna kört racerbil på heltid för det är jäkligt roligt och jag har väldigt stark motivation. Sedan vad det leder till, det vet jag inte. Jag åker gärna utomlands om det är så, förklarar Larsson.

Att det blev en satsning i Carerra Cup handlar också om ekonomi. Även om det kostar en hel del att köra där så är kostnaderna helt andra än exempelvis i STCC.

– Jag fick börja från scratch, jag hade inte någon sponsor. Jag hade bara System Hall och Hallandsägg som jag visste var med från början och det är de som äger bilen. Grunden i satsningen är där och det fanns en realistisk chans att få till en hel satsning. Jag försökte få till en satsning i STCC för fyra, fem år sedan. Då handlade det om att om allt klaffade skulle jag köra men då måste de och de och de vara med annars blev det inget. Alla väntade på alla och så hoppade någon av och då föll allt. Här hade vi en grundsten, bilen finns och vi skulle få ihop en driftsbudget. Det är en mycket säkrare satsning, säger Larsson.

Efter en så lyckad helg som den i Göteborg känns det ännu säkrare och nu börjar Larsson även snegla åt förstaplatsen i cupen.

– Vi får se, det är många race kvar men kanske kan jag vara med och kriga lite. Men jag är fortfarande långt efter. ”Cralle” fortsätter att mata in poäng så vi får se, säger Fredrik Larsson.