Om lugne, harmoniske Ludvig Lindgren en dag kommer att tampas med de allra främsta i Grand Prix återstår att se. Han lägger i nuläget i varje fall ner all sin tid och alla sina pengar för att komma dit. Svensk Motorsport har träffat den sympatiske 18-åringen.

Vem är Ludvig Lindgren?

– Jag är vanlig grabb med ett litet ovanligt yrke – jag kör speedway.

Blev det speedway bara för att din far och din storebror kör?

– Ja, det skulle man nog kunna säga. Jag blev mer eller mindre påtvingad en PW-50 när jag var 4–5 år gammal. Jag har väl kört tusentals varv runt på Kumla Motorstadion tillsammans Simon Gustafsson, han och jag växte upp tillsammans.

Är det bara fördelar med att komma från en speedwayfamilj eller finns det nackdelar?

– Klart att det finns nackdelar också. Folk kräver mer eftersom jag har en bror som är mycket duktig och många förväntar sig att jag ska bli lika duktig som han.

Men öppnar det inte dörrar att heta Lindgren?

– Jo, det gör det, samtidigt ställs det också högre krav på mig. Det går liksom hand i hand.

Känner du press över denna situation och att du ständigt får höra att du och Simon Gustafsson är våra påläggskalvar?

– Jag tänker inte så mycket på det. Personligen tycker jag att det finns många duktiga förare i Sverige och som U19-lag är vi nog bäst i världen skulle jag tro.

Vem är bäst bland de yngre förarna enligt dig själv?

– Jag anser att Simon Gustafsson är nummer 1. Billy Forsberg och Thomas H Jonasson tillhör de bättre precis som Linus Eklöf och Linus Sundström.

Hur påverkas du av att storebror Fredrik stjäl de stora rubrikerna?

– Det spelar ingen roll, han får gärna spegla sig i medieglansen, det är inget som stör mig.

Är ni lika som förare, du och din bror?

– Jag tar nog större risker än vad han gör. Han kör däremot smartare.

Har du mycket kontakt med din bror?

– Nej inte direkt. Vi pratar inte speciellt ofta i telefon med varandra utan vi träffas ibland på måndagar och tisdagar när det är matcher.

Vad skiljer ditt motormässiga material från hans?

– Det som nog skiljer allra mest är att jag har en så kallad värstingmotor och han har tio stycken bra motorer att välja mellan. En fullpreparerad motor kostar i runda tal 50 000 svenska kronor, det säger väl allt.

Vad skiljer de två serierna du kör i dag i England och Sverige?

– I England kräver de en hel del av mig, mer än från mina jämn¬åriga förarkolleger. Först var jag inte så populär bland fansen då klubben tvingades kicka sin favorit för att få till snittet men sedan blev jag framröstad som månadens förare av fansen, så det har väl vänt. Jag hoppas att andraligan i England ska ge mig ett lyft, där kör jag som ”fyra”, dessvärre finns det en polack i laget som ingen vill köra tillsammans med. Hos Dackarna är allt jättebra och här i Sverige tycker jag att publiken är bättre, den är kunnigare och betydligt trevligare.

Trivs du med det flackande livet?

– Ja, det gör jag även om jag inte är hemma i Sverige så ofta.

Hur ser en typisk vecka ut för dig?

– På söndagar tävlar jag i England. På måndag brukar jag stanna kvar för att se brorsan i Wolverhampton. Tisdag förmiddag flyger jag till Skavsta för match antingen hemma eller borta i elitserien. På onsdag förmiddag flyger jag tillbaka till England för match i Birmingham. Materialvård sker på torsdagar och sedan är det tävling endera fredag eller lördag.

Det blir mycket tid i England, hur och var bor du där?

– Jag bor i Fredriks hus i England, där har jag cirka 40 minuters bilväg till banan i Birmingham.

Jag vet att du har ett stort intresse för ishockey och i synnerhet den gamle stormålvakten Artur Irbe, hur kommer det sig?

– Jag spelade ishockey fram till 14-årsåldern och jag var inte direkt någon målskytt så det blev till att ställa sig i kassen. Att det blev Irbe? Han stod i mål i NHL-laget San Jose Sharks, de hade en cool logo och jag har alltid varit fascinerad av hajar.

Du är med i Svemos Topp & Talang, vad ger detta dig?

– Nja, upplägget är nog bra men det passar inte mig. Jag vet att de vill att jag ska träna mer än vad jag gör, men jag anser inte att jag behöver toppkondition för att köra speedway. Okej, jag erkänner att jag är lite lat och jag tittar nog hellre på tv än fystränar. Men jag tycker att det är bra att förbundet satsar på ungdomar.

Är det något du saknar just nu?

– Jag skulle vilja få mer tid över för att testa fram olika inställningar som exempelvis starter. Jag vet att mycket handlar om erfarenhet och till dess får jag väl slösa ut något extra lamellpaket.

Vad innebär sporten för dig ekonomiskt?

– I dagsläget lägger jag varenda krona på speedway för man kan aldrig ha för mycket grejer. Än så länge blir jag inte rik på det här men det är bättre än att vara student.

På tal om pengar, när man skriver kontrakt med klubbar – finns det vissa man hellre kör för än andra, eller handlar det bara om hur stor ersättningen blir?

– Nej, det handlar för min del inte bara om pengar. När jag exempelvis skrev på för Dackarna gick jag ner i ersättning men i gengäld har jag fått en större sponsorbas. Sedan är det för mig viktigt att komma till en bra klubb och jag lär mig mycket av att bara titta på hur Peter Karlsson, Hans Andersen och Andreas Jonsson jobbar i depån.

Hur långt kommer du att nå?

– Jag hoppas självklart på hela vägen till världstoppen, annars skulle jag inte lägga all min tid och alla mina pengar på det här.