Det hela började, som för så många andra racingförare, med en tur till kartingbanan. Fredric var bara 5 år och satt i pappas knä när han för första gången rattade karten runt banan. Pappa Mikael Magnusson lade omgående märke till sonens stora intresse och köpte en hemmabygd kart som Fredric använde så ofta det fanns en möjlighet.

Karriären började med andra ord med karting och vid 10 års ålder trädde han in i tävlingsverksamheten då han deltog i klassen Micro. Resultaten lät tämligen omgående tala för sig och Fredric placerade sig totalt som sexa i Norrlandscupen.

Året därpå kom han omgående i kontakt med det som är så livsviktigt för alla utövare – pengar. Han gjorde nämligen som liten 11-åring sina första sponsorbesök. Medan pappa satt kvar i bilen utanför fick Fredric själv gå in och presentera sig, sin sport och i en broschyr förklara han vad han behövde få hjälp med.

På detta företagsamma vis fick han i tidiga år ihop några tusen kronor så att han kunde lägga reservdelar på lager. Detta var Fredrics andra tävlingsår och då kunde han även lägga titeln i Norrlandscupen till handlingarna.

– Några av sponsorerna från den tiden finns fortfarande kvar, avslöjar Fredric med stolt min.

Efter ett par säsonger med goda resultat blev 2001 den sista för Fredric i en kart, han var helt enkelt för lång och han kände sig nu mogen att ratta en ”riktig bil”. Att det fanns en plan märktes tydligt på hans tillvägagångssätt.

Sista kartåret körde han nämligen nästan bara tävlingar i södra Sverige för att få erfarenhet av den typen av banor eftersom de skiljer sig markant från banorna uppe i norr.

– De är mycket tajtare, kortare och kurvigare, förklarar Fredric kort och koncist.

Vid sidan av touren i södra Sverige gjorde han även en satsning i de nordiska mästerskapen, men detta med viss tveksamhet.

– Vi borde aldrig ha åkt i väg på den tävlingen, säger Fredric. Vi hade inte alls råd.

– På tävlingen var jag tvungen att ringa min faster och låna pengar för att ha råd med de obligatoriska regndäcken, fortsätter han och ler.

Med facit på hand blev NM ändå hans livs största kartingupplevelse med en total bronsspeng. Året därpå satte han sig bakom skolbänken på nytt då han började på motorsportgymnasiet i Mantorp för att utbilda sig till racingmekaniker.

– Jag tycker det är viktigt att jag som racingförare kan kommunicera med tekniker och mekaniker och få en bättre förståelse varför bilen beter sig på ett visst sätt, säger han.

På skolan fick Fredric möjligheten att köra Formel Ford och premiäråret gav en totalseger i cupen plus ett varvrekord på Kinnekulle Ring. Han fick även möjligheten att köra Formel Ford Zetec.

– Det saknades en förare till bilen så jag fick chansen, men för att köra formelbil krävs ett ordentligt kapital, så det var kört. Vi hade inte råd att hålla bilen rullande, påpekar Fredric klart och tydligt.

När skolan, tre år senare, var avslutad inhandlades en Opel Astra och Fredric Magnusson startade i Fyndbörsen Cup. Han avslutade sin första säsong med en sjätteplats i den totala slutställningen.

Säsongen därpå tog Fredric flest segrar i klassen och blev totalsegrare, men en protest från en konkurrent efter den avslutande tävlingen lämnades in. Protesten, som gällde materialval i en dörrinnersida, gick igenom och Fredric fråntogs totalsegern.

Nästa steg som togs innebar klassbyte. En helt ny bil inhandlades för nu stod JTCC på agendan. Men det blev en dyr och otursam säsong och han tog sig en allvarlig funderare på om han skulle lägga av med racingen för gott eller om han skulle ta ett mellanår eller två i en ekonomiskt sett billigare klass.

Det blev det sista alternativet. 2007 kom Magnusson till start i Volvo Original Cup i sittbrunnen på en Volvo S40. När bilen höll klöv han allt som oftast mållinjen som vinnare men motorn havererade i sista racet och resultatet blev inte vad han tänkt sig. Året därpå kom han till start med en ny motor och en helrenoverad bil – med målsättning att stå överst på pallen efter varje race och att ta totalsegern i cupen.

En målsättning som höll och efter säsongen kunde Magnusson räkna in totalsegern i cupen samt två varvrekord (Falkenberg och Karlskoga). På kuppen blev han även SSK-mästare som säsongens mest segerrika förare.

Inför årets säsong bestämde sig Magnusson för att ge sig in i de större klasserna.

– Camaro Cup var fram till för cirka fem år sedan en ”raggarklass” som många tittade lite snett på.

Men sedan dess har satsningar genomförts för att skapa större seriositet kring klassen och man har lyckats få tillbaka publiken till läktarna när det är dags för de mullrande V8-orna att göra entré. Fredric anser serien vara en snabb, tät klass med mycket höga farter och duktiga förare.

Till vardags arbetar Fredric extra hos en av sina sponsorer, Vericate. Ett företag som sysslar med verifiering och utbildning. Magnusson har en projektanställning som servicetekniker och har varierande arbetsuppgifter som sträcker sig från vaktmästare till att delta i deras test- och certifieringsverksamhet.

Vad anser företagets vd, Torbjörn Bäckström, att deras samarbete kan leda till?

– Hans bil står här i våra lokaler och till exempel skulle vi kunna installera ett analyssystem i den nya Camaron som Fredric har planer på att bygga framöver. Till en början skulle det kunna bli analys av data i något av de befintliga system som finns på marknaden och i förlängningen skulle vi kanske kunna utveckla ett eget system för analys av racingdata, säger Bäckström.

Då det blir en ny bil i Camaro Cup från och med säsongen 2010 så var det inte aktuellt för Fredric att köpa en egen bil till den här säsongen. Fredric hyr därför sin bil av Ole Martin Lindum, som också han är en av förarna i Camaro Cup.

Om det blir bara den här säsongen eller om en bil hyrs även nästa säsong avgörs inom kort då Fredric ska besluta om han ska köpa den nya bilen och börja bygga inför säsongen 2010 eller om det får vänta ytterligare ett år.

– Jag hoppas att jag får ihop pengar för att kunna bygga min egen bil till Camaro Cup, säger Fredric.

Den nya bilen ska vara en renodlad racingbil med bland annat förbättrad konstruktion byggd på rörramschassie och plastkaross till skillnad från den gamla modellen som var en modifierad gatbil.

För Fredric är den stora utmaningen utanför banan att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna genomföra sin satsning

– Jag har egentligen inte råd att vara i den här cupen. Vi är fortfarande inte helt på det klara hur vi ska lösa finansieringen för de två sista tävlingshelgerna, men det måste lösa sig eftersom det gått så bra. Det är alldeles för dyrt att hålla på, men det har alltid gått för bra för att jag ska kunna lägga av, förklarar Fredric.

Sedan återgår han till bilen för att få den klar till nästa racinghelg – vare sig han har budgeten klar eller inte.