Vi stämmer träff på parkeringsplatsen vid gigantiska Ikea vid E18 i Karlstad och jag förstår lite senare varför. Han vinkar att jag ska följa efter hans bil, tämligen snabbt upphör de mindre vägarnas asfalt och blir till krokiga grusvägar där till och med GPS:en skulle bli vilsen.

Väl framme hälsar han mig hjärtligt välkommen till hans och flickvännen Lisas smultronställe som visar sig vara ett hus med en välpolerad gräsmatta och en underbar utsikt utöver en vik.

Det kan kanske ses som en smula besynnerligt att en firad landslagsstjärna i ishockey har ett så brinnande intresse för motocross som Jonas Frögren. I hans värld handlar det i stort sett bara om en sak vid sidan av de svettiga omklädningsrummen och de trånga hockeyrinkarna och det är enligt Frögren världens enklaste sport – att slå på en boll som ligger still.

– Fast det där med golf är ingenting för mig. Jag har inte psyket att slå bort mig på första hålet och sedan gå 17 hål till, förklarar han med artig ton.

Det var den greenliknande gräsmattan på tomten som fick mig att ta upp ämnet som vanligtvis brukar attrahera ishockeyspelare.

– Jo, det är nog så att 90 procent av spelarna i Toronto lirar golf, tilllägger han.

Så hur kom hockeyproffset Jonas Frögren då i kontakt med motorsport och i synnerhet motocross?

– I grund och botten måste vi nog skylla det på den forne SM-föraren Roger Andersson. Han och jag växte upp tillsammans i utkanten av Ludvika och jag brukade hänga med honom på tävlingar. I och för sig hade jag en egen hoj också men jag pluttrade mest omkring utan någon som helst fart.

När barndomsvännen Rogers namn kommer på tal är det nära att flickvännen Lisa får spader.

– Vi har mycket kontakt än i dag, Roger och jag, lite för mycket enligt min flickvän, skrattar Frögren.

På frågan om hur mycket tid Frögren lägger ner på sin älsklingsdisciplin motocross, blir svaret en smula krystat.

– Jag skulle gärna köra betydligt mer än vad jag gör men klausulerna i kontraktet gör att jag inte får utöva extremsporter och skada mig, förklarar han.

Samtidigt erkänner Frögren att ibland blir suget alltför stort och då kan inte ens förhållningsorder på papper hindra honom från att sitta upp på hojen. Flickvännen Lisa avslöjar bland annat vad som hände när de precis var hemkomna från NHL-säsongen tidigare i våras:

– Han hade jetlag från resan men han skulle prompt köra en enduro¬tävling direkt när vi kom hem, säger hon.

– Jag tog mig runt men var dyngsist. Sedan tog jag fram grannens hoj och ställde upp i breddklassen också, jag var så himla åksugen, tillägger Frögren med ett stort leende.

Sedan berättar Jonas Frögren med stolthet i rösten om sitt livs första, och för den delen även enda, motocrosstävling han har ställt upp i.

– Det var en amatörtävling i Filipstad för fyra år sedan. Jag fick kärringstopp i första böj men körde sedan upp mig till femteplats. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det gick i andra heatet men jag blev i varje fall tvåa totalt och mottog en av de finaste pokalerna jag någonsin fått.

Med tanke på tidigare diskussioner runt klausulerna i hockeykontrakten erkänner han att han var nervös innan start. Inte bara för den ovana situationen med 29 konkurrenter runt omkring sig utan mer att han inte på några som helst villkor fick göra sig illa.

Av den anledningen blir det oftast så att han betraktar sporten mer än han utövar den.

– Jag har varit och kikat på VM i Uddevalla fyra fem gånger och i år har jag även och tittat på supercrossen i Toronto. Dessvärre hann jag bara titta på träning och kval då jag själv hade en match med hockeylaget.

Supercrossen håller han dock inte riktigt lika kär som den traditionella motocrossen.

– Det är så olika discipliner fast det egentligen handlar om samma sport. Men om jag måste välja blir det den klassiska motocrossen som går först, supercrossen är för mig mera show.

Att han fascineras av dem som kan gasa riktigt duktigt råder inga tvivel om. Hur svårt det är vet han av egen erfarenhet.

– Det handlar inte bara om att gasa och bromsa som så många tror. Det handlar mycket om den perfekta tajmingen och att ta snabba beslut. För mig är Stefan Everts den ultimata motocrossföraren. Det ser inte ut att gå speciellt fort men helt klart gör det så.

Jonas Frögren avslöjar sedan en händelse för ganska precis fem år sedan då ett dussin av hans dåvarande lagkamrater i Färjestads BK med Jörgen Jönsson i spetsen fick chansen att prova på att köra motocross.

– Den kvällen kommer de aldrig att glömma och jag minns att de tyckte att det var svårare än vad de hade trott att det skulle vara. Trots att alla var vältränade var det en ny grej för dem och de fick nog bra med träningsvärk.

Vi kommer automatiskt in på träning där vi jämför ishockeyn med motocrossen och dess lik- och olikheter. När jag avslöjar hur mycket tid världsstjärnorna inom motocross lägger ner på träning och hur själva tekniken har förändrats är inte Frögren sen att avslöja hur träningen inom ishockey har nått samma sorts utveckling de senaste tio åren.

– Förr var det bara bänkpress och tunga grejer som gällde, då skrattade vi nästan åt all smidighetsträning. Annat är det i dag. Nu kör vi en mix av kondition, styrka, explosivitet och smidighet och vi kör faktiskt hårdare fysisk träning mitt under själva pågående NHL-säsong än vad vi gör under uppbyggnadsfasen på sommaren, förklarar han.

På frågan om hur många timmar han på egen hand lägger på försäsongsträningen blir svaret lite drygt 20 timmar i veckan, vilket är i paritet med vad världsstjärnorna inom motocross lägger ner på sin disciplin.

Om du hade lagt ner den tiden på motocross i tidig ålder, hade du då kunnat vara en stjärna inom motocross i stället för ishockey?

– Nej, jag var nog tämligen talanglös och samtidigt hade jag nog lite för mycket respekt för sporten, det gick lite väl fort ibland och det var lite läskigt.

Det säger Jonas Frögren som tveklöst slänger sig och täcker våldsamma slagskott med sin kropp och tacklar in sina motspelare i planket så att det sjunger om det.